När man vill som bäst

kraschar kroppen oftast..

Naturligtvis!? varför fortfarande bli förvånad, så här är det jämnt... Jag blir så taggad och går ut för hårt, och sedan blir det pannkaka, som nu idag, mina knän har lagt av, ff det högra, benhinnorna är för trånga och minst ett par nummer för små... Mycket gnäll, jag vet...  MEN det är inte bra för min utmaning, Rivstart 2011 2.0

Jag blir så less... Så idag hoppade jag  av mitt fina motionsschema, jag sket i mina nya regler, och jag åt 3 små mini-digestive i ren protest.. (Barnsligt jag vet... men ett fåfängt försök att återta kontrollen..)

Jag smällde mentalt igen dörren en stund till mitt nya aktiva liv, tog bärplockaren och en 10 liters-hink följde med svärfar och plockade lingon istället.

Jag njöt verkligen av att gå bland torra kvistar och stora stenar med solen i ryggen...Hinken fylldes lika snabbt som mitt humör blev bättre... Precis vad jag behövde! För sedan satt jag i solen på altanen, fortfarande på gott humör, och njöt av solen medans jag rensade min skörd, som blev ganska stor eftersom jag fick svärfars lingonhink också...

Nu är årets förbrukning gott och väl täckt, för har man lingon i frysen, är man aldrig utan sylt!