Ring i luren..

tut, tut...tut,tut, sa det envist i mobilen medans jag pratade med käraste J när jag var och hämtade posten tidigare i eftermiddags... "Är det hos dej eller mig" frågade jag efter ett tag, när inte tutandet upphörde "jag hör inget sa J så det måste vara hos dig" så jag tog upp mobilen ur fickan och fick mycket riktigt se att någon sökte mig "Ehh, jag måste nog ta det här" sa jag åt J..

Så jag svarade och fick så småningom klart för mig att det rörde sig om ett jobberbjudande, Och inte vilket jobb som helst heller utan en 75-100%-are, en Tillsvidaretjänst till och med... hos en vuxen med "dygnet runt behov"

Ett super erbjudande och jag är tacksam att bli tillfrågad och det svider i hjärtat, men jag kommer att tacka nej tyvärr, dels är det över 6 mil enkel resväg dit och får jag välja så vill jag faktiskt jobba med barn...