Magen proteserade ändå, det kändes att latmasken vred sig där under ärret... eller kanske var det någe annat?!
Nja cykeln får nog stå ett tag till är jag rädd.. men visst är den fiiiin!!
Tänk när man kan susa fram med ljusets hastighet, med vinden i håret, sol och fågelkvitter...
Gofika och vattenflaskan packat i cykelkorgen... meter på meter som tillslut blir till kilometrar, som rullar fram under däcken.
Åhh, vad jag längtar...
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEib9cfvJZo7DIMBPEaMLVoNNueENqhW4xgnjPoB0lRVW4GNsX7sXEF_uXRljhqMqAQEIaCkVQVBwqIRnQsLKbBb0w8ZYWs-S0Qu1SEAChLRpsUOI1nPneJhfXHg_3FT2pAUAMsKK40SnvfL/s1600/signatur1.bmp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar