Först skapade Gud åsnan.
Gud sa till åsnan: Du är en åsna.
Du skall slita och släpa dagen lång och bli kallad dum i huvudet. Du kommer att leva i 20 år.
Åsnan svarade:Usch då, det låter inte som något bra liv. Kan vi inte säga att jag bara skall bli 5 år gammal?
Gud accepterade åsnans förslag.
*** Sen skapade Gud hunden.
Gud sa:Du skall kallas hund, leva ett liv i underkastelse, äta rester från middagsbordet och vakta huset. Du skall leva i 35 år.
Hunden sa: Ojdå, det blir kanske inte så roligt. Kan jag inte få bli bara 15 år istället?
Gud accepterade hundens förslag.
*** Därefter skapade Gud papegojan Gud sa:Du kallas papegoja. Du kommer att sitta i ett hörn och upprepa allt som sägs, till stor irritation för alla. Du blir 75 år gammal.
Papegojan undrade: Det låter väldigt enformigt... Kan vi inte säga bara 50 år? Gud accepterade papegojans förslag.
*** Till slut skapade Gud mannen. Gud sa: Du är en människa, en man! Du skall ha ett bra liv. Du är klok och intelligent, så du kommer att bestämma här i världen. Du skall bli 20 år.
Mannen svarade:Det låter som ett riktigt bra liv, men kan det inte vara lite längre?(Nu visar mannen för första gången ett prov på sin intelligens..)
Kan jag inte få de där 15 åren som åsnan inte ville ha, de 20 som hunden tackade nej till, samt de 25 som blev över från papegojan också?
Gud accepterade mannens förslag. Därför lever mannen ett härligt liv tills han blir 20 år. Sen gifter han sig, för att slita och släpa i 15 år och bli kallad dum i huvudet.
Sedan får han helt underkasta sig den övriga familjens behov, leva på rester från bordet och vakta huset i 20 år.
De sista 25 åren av sitt liv sitter han i ett hörn och upprepar allt som folk säger, till stor irritation för alla i sin omgivning...
