1 månad kvar

Är det nu som 40-års krisen ska slå in...  Hur vet man om man har drabbats av en ålderskris???

Fast om vi tittar på vad en 40-årskrisare brukar göra, så måste jag vara ett klockrent journalfall för...

• Jag har gått ner i vikt,
• Jag har köpt nya kläder, 
• Jag har börjat motionera,
• Har bytt yrkebana och ska börja studera,
• Jag har klippt ny frisyr
• och köpt nya glasögon... 

Men jag tycker faktiskt, och känner mig trots allt är yngre än någonsin...

För jag orkar mer nu, framför allt så vill jag mer nu, att  jag sedan kansker inte hinner mera, för att dataeländet tar tid så är det väl en annan sak...

Jag känner mig, i stora drag, nöjd med mitt liv som jag lever nu, Jag bor på landet med man och hund...

Sedan kanske man har vissa önskningar och några förhoppningar, men inget som känns superviktigt och livsavgörande om det inte skulle slår in...00

Nyårslöften

2012, ett nytt år, nya möjligheter, nya utmaningar, och nya önskningar...

eller återanvänder man samma löften år efter år??

Vad har ni för nyårslöften?...eller löften och löften, undrar om det är lönt med löften, de brukar ju bara gå åt pipsvängen i alla fall...

Jag väljer att kalla mina nyårslöften för planer i stället, för man har väl alltid en föresats eller en önskan att ändra på det som man iregel inte klarar av att uppnå, helst så här vid årsskiftet... Man har i slutändan varken kraft eller orka att förändra men man går på samma nit varje år... Och det blir en negativt klang på det hela när man inte klarar av att uppfylla löfterna man ställt till sig själv, gång på gång, även om det många gånger är helt orimliga krav. För att man vill ju så gärna förändra och förbättra bilden och imagen av vad man tror att folk vill se...

God jul!!! eller..

Nu är självaste julen här, men vad firar vi egentligen....

... Är det Barnens högtid??... Finklädda, Uppskruvade, Förväntansfulla eller Rastlösa, Besvikna, Övertrötta...

Eller är det Köpmännens högtid??... Reklamberg, Köpångest, Samhällsgrupptryck, Julklappsberg, Hamstring, mat i överflöd...

Eller är det En kristen högtid??... En stackars fattig pojke föddes i en krubba, spåddes en storartad framtid... Spikades tillslut upp för att dö, på ett kors... 

men vad jag inte kan förstå är var "allt matfrosseri" passar in????

Sökord

Sökord som ger denna blogg?! hehe hittade en lista på blogger på vilka sökord som mest var använt för att komma till denna blogg... men det var ju länge sedan jag skrev om "boaseringar" och "blodbröd"... men om "tjejer som kör lastbil barfota" har jag väl då aldrig skrivit om vad jag vet???? * boasering

* blodbröd

* boaserade väggar

* boaseringar

*dubbel hoptagning

* tjejer som kör lastbil barfota

Miljötänk?! Öhhh... inget för AF

det här har retat mig länge, för jag har sett tendenserna förr, men aldrig har det varit så här tydligt... PAPERSLÖSA SVERIGE, när allt blir datoriserat så går det mindre papper PAAHH!!! IN YOUR DREAMS BABY!!!

 Det här är allstå 6 st brev som kommer från Arbetsförmedlingen, det kom samma dag...Det rör en milersättning som jag var berättigad till under min praktik.. det skulle ha flytit på med utbetalningar eftersom, månad för månad inte som det blev nu, två gånger på nio månader... Jag bad att få papperen med mig hem när jag var på AF, men fick tillsvar att de måste skickas efter granskning.. men i min vildaste fantasi trodde jag då rakt inte att det skulle skicka ett brev för varje månad, ja  en månad blev tom uppdelad på två papper...

JAG klumpade iaf ihop dem i ett brev, när jag skickade tillbaka dem efter ha signerat dem.

DET måste ju ha fungerat, eftersom jag fick allt utbetalat tillslut.

PASSA!! en randig hård en en..

... vrålade jag en gång, när jag inte kom på att de där randiga, hårda djuret heter grävlig... men jag kom på att det var hårt och att det inte är bra att köra på ett för bilens välmående...

Så blir det ofta för mig, orden faller bort och jag får hitta på nya.. kan bli hur tokigt som helst, men oftast begriper de runt i kring ändå vad jag menar.. Men det är något jag lärt mig leva med..

Jag tror man måste komma tillrätta med sina tillkortakommanden för att bli hel, men vissa brister och fel kan vara lättare att komma till freds med än vissa.. Jag har jättemånga saker som jag måste jobba med,  min självkänsla tex, Att tycka man duger, att man är värd nåt, att man kan nåt...det är tunga grejor och kan ta en evinnerlig tid att komma tillrätta med... Lättare är det då att jobba med det som syns, ex utseendet och orken, det blir liksom mer påtagligt och förändringarna märks bättre...
MEN vad hjälper det om man är tom eller trasig inuti?

Varför är det lättare att ta åt sig en negativ sak som sägs, än komma ihåg de 100 positiva?!?!

Nu vet jag inte riktigt vad jag ville med detta inlägg, men inte var det åt detta håll jag hade tänkt mig.. hehe... så jag säger nog godnatt, för det är en dag i morgon med... En dag med barn, tjo och chim. Jag får nog allt fortsätta på denna tråd en annan gång..

När är man lycklig!?

Hur kommer det sig att vissa är överlyckliga över att åka till stan och shoppa, köpa märkeskläder och designprylar eller ta på bästa blåsan, dricka bubbeldricka och gå på lokal.

De skulle få troligtvis få lappsjuka av dra på sig skoterstövlarna, husses arbetsjacka, mössa och gå ut i skogen, känna vårsolens strålar värma ansiktet, få höra fåglarna kvittra i kör ... Det är lycka för mig, det ger mig energi... Det är nog därför jag bor som jag bor. JAg har ju provat att bo i stan också men där blir jag mörkrädd och känner mig kolosalt stressad, ensam, utanför och övergiven..

Inbillningssjuka

Om man pratar om löss, så börjar det automatiskt klia i huvet, Pratar man därimot om magsjuka, så börjar man till hundra % att må illa... för att inte tala vad som händer om man pratar om springmask..

Alltså, om jag pratar tillräkligt ofta om att jag är smal, rik och vacker... så blir jag det...eller?!

Vinterkräksjukan

eller matförgiftning eller bara inbildning... det var frågan i natt...  jag vaknade och mådde illa, riktigt illa, så där så man kallsvettats på ryggen, ju mer jag låg där och försökte att INTE tänka på hur illa jag mådde, INTE tänka på att kräkas, vilket förövrigt är typ det värsta jag vet näst efter gröna ärtor.... Så gick bara tankarna tillbaka till centrifugen i magen och HUR långt det var till toan, och HUR äckligt det var att spy på toan... fast det är inte så trevligt att spy i hink heller när man tänker efter... eftersom man måste ju ta reda på't  liktförbannat... och hur det illa det luktar. HUVVA

Jag låg där och försökte komma på hur jag smittats... jag har mej veterligen inte träffat någon som har varit sjuk, även om folk runt om i bekantskapen har både varit och tillfrisknat... AHA, då kom jag på att jag har ju varit på affärn, men jag pratade inte med någon, mer än kassörskan och hon såg då frisk ut.. *hrmm och så sätter det paranoidadraget i min hjärna igång...* vem har varit så elak, att man far på affärn, sjuk och eländig och går runt och tar på alla saker BARA för att fler ska få samma elände...nää! det är nog inte vinterkräksjukan.... utan måste vara matförgiftning, all denna julmat som far in och ut genom den bacillrika luften som man både nyser och fiser i... Jag funderade ett tag om jag skulle skaka liv i husse för att  fråga hur han mådde... men sen sansade jag mej, för ingen av den maten jag hade ätit till middag varken smakade eller luktade konstigt...

DÅ återstod bara inbildning och kanske en släng av magkatarr, det skulle förklara mitt behov att att småäta i mellanåt medans aptiten kunde vara som bortblåst i sekunden efter.. Nöjd med denna slutsats så pluggade jag in ipodens aktuella ljudbok och gled sakta in i sömnen igen.

Glömda saker

Modern tog med sig kudden som lillebror M glömde, när de var upp på begavningen och PP fick igen tröjan som han glömde i somras, men vem ska ta den tilltänkta röda vedkassen som mor glömde?

Fast glömmer man saker brukar det vara ett bevis på att man vill komma igen sägs det.... så glöm gärna på.. 

idag var en bra dag

Idag har jag gjort en annan medmänniska glad, det verkade så iaf, med minsta möjliga insats dessutom. Det är väl sånt som ger bra karma va?

Spelar ingen roll om det ger bra karma heller, Det kändes bra och togs tacksamt emot och det räckte gott...

Jag hoppas att om jag skulle behöva hjälp någon gång så kanske det finns någon som kan ge mej den, så där helt appropå... Världen skulle vara en bra mycket varmare plats att på om man brydde sig om sina med människor lite mer, eller hur...

Måndagsmorgon

Det är ganska härligt trots allt, med måndagsmorgnar! Ja, dvs om man tar bort allt som går trögt... som att kliva upp när det är mörkt, att klockan ringer på tok för tidigt, att man har för mycket sömn kvar i titten... Men visst kan ni väl hålla med om att det är  någe' magiskt med själva måndagsmorgonen, i sig själv menar jag...

En helt ny vecka, en nystart, ett helt oskrivet blad, skulle dessutom måndagen hamna på den 1:a i månaden blir det ännu bättre... Tänk vilka möjligheter som öppnar sig... Det brukar tyvärr inte hålla i sig speciellt länge, förrän man ramlat in i den gamla trallen igen, men möjligheten finns ju alltid... någon gång kanske man tar tillfället i akt, tar vara på de möjligheter man har, vågar språnget och… vips! så har man ett nytt liv.

När det skitit sig, sisådär vanligtvis vid måndagslunchen eller vid extrem uthållighet vid tisdagsmiddagen, så är det inte hela världen ändå... det är ju bara att leva lugnt resten av veckan… för det bästa är ju trots allt, att måndagsmorgonen kommer ju åter nästa vecka... En helt ny vecka, en nystart, ett helt oskrivet…

Varför ger man vissa personer makt att såra...

...gång på gång? Varför låter man de personerna trampa och förstöra?
Varför förlåter man gång efter en annan, och tror att nu, nu så är det bra? Varför tar man varenda liten gnutta av vänskap, kärlek och acceptans, när det strax åter rycks ifrån en? Varför??
Är det inte bara att acceptera att man inte duger i de personerns ögon, accepera att vara ensam, utanför och lessen... Accetera att det inte är lönt att försöka, det är bara att ge upp

Jag hoppas att jag aldrig har gjort någon så illa och lessen, som vissa lyckas göra mej, gång på gång...

Jag är lycklig innerst inne, det vet jag

nu när jag hunnit landa och pusta ut och känna efter, så vet jag det med bestämdhet... Trots att det är mycket som försvunnit/förlagts... (någon som vet var febertermometern tagit vägen??)



Det är väl bara egentligen en eller två småsaker som gör att livet inte är helt perfekt... "småsaker" kanske är fel att säga men ett par saker som fattas för att göra lyckan total...kanske finns det fler saker... eller egentligen kanske mindre... kanske man behöver inte så mycket matriella saker, bara man har kärlek sägs det... men ingen kan sticka under stolen (sidosfråga: vad är det man sticker under stolen egentligen???) ...att det livet underlättas väsentligt om man har vissa hjälpmedel, typ pengar är väl en sån gej - det underlättar, men inte spär det på lyckan eller!?...

Men å andra sidan vem har ett perfekt liv??... Ingen som jag känner i af... Fast är väl det man strävar efter eller?? Det perfekta livet.... Hmmm...vad ska man då längta och drömma om, om man redan har allt?! Vad tråkigt allt skulle bli helt plötsligt...

Åhej vad tiden går, bara vikten består...

Nytt år, Nya möjligheter, Gamla nyårslöften... ja det är väl som vanligt, man ska förändra hela världen vid nyårsskiftet... trots att man bör blir ett år klokare, så går man på samma nit varje år... Som nyårslöfte i år så ska jag...bla bla bla...Ofta samma som förra året, men om man inte klarade av det förra året, varför ska man vara så inbilningssjuk eller rent av naiv och tro att det går i detta år?



Men visst är det härligt kittlande med ett alldeles nytt oskrivet år framför oss, fullt av möjligheter...



2010.. jösses!! det var första gången jag skrev det, vad ovant det kändes.. den första men troligtvis inte den sista gången, eller rättare sagt, definitivt inte den sista, i detta Härliga pappersverige...

Jag kunde ha skrivit tusen och åter tusen inlägg...

men det som låter så bra i huvudet ser inte klokt ut i skrivade skrift.....grrrr jag har nog fått blogg...vaddå?!? hrmmm torka är det inte men....förstoppning kanske... det kräver men kommer inget. Jag kunde tex ha skrivit om i morgon... då jag börjar att "jobba" på startpunkten, efter 9?! år som antijobbare, kan denna gång av arbetsträning gå vägen... det är många tankar och funderingar blandat med skräckförtjusning och en hel drös av ångestladdade pirrningar.

Jag har också kunnat skriva om hur det är att vara ett vuxet barn till föräldrar som prioiterar den nästa generationen, efter mej allså... Vilket jag tycker är helt rätt, men det svider ändå... Mina måndagsbarn är ju en ständig källa om man vill.
Dessutom finns ju HAnny Panny, mitt hjärta och ständig följeslagare, så nog finns det bloggmatrial allt.

Allså måste det röra dig om blogg förstoppning...

Någon som har profylax eller vad det heter????

Nu är hösten här...

Det känns direkt när somaren är slut och hösten gjort entre... Jag gillar alla årstider, våren är härlig, att följa alla små steg från vårvintern till vår fullt ut, fast sedan tycker jag däremot att övergången från vår till sommar är ganska obemärklig. När är det sommar igentligen?? när man kan ha shorts utan att frysa ihäl eller är det när jordgubbarna börjar bli mogna??

Sommar till höst är en klar favorit faktiskt, Luften blir klar och hög, känns fräsch på någevis, det blir mörkare på kvällarna och man får börja tända ljus, och kura skymning, man kan dricka dricka te igen utan att svettas ihjäl... Skogen blir en härlig blandning av alla miljoner olika kulörta färger... plocka bär, hitta svamp.

Senhösten tycker jag däremot inte alls om.. mörkt, blött och deprimerat...bläää!!

När sedan Advent knackar på dörren och alla ljus och röda gardiner tas fram ur gömmerna, känns det som om livet sakta återvänder... När sedan snön kommer med skotersäsong och fiskeutflykter och solen åter börjar lysa, då är året i hamn... och allt går sin gilla gång.

Jag hade sex med min farmors brorsa...

... har man kunnat skriva om man vill få många läsare och det vill man ju ha, eller jag menar man vill bli bekräftad och det är kul att få många komentarer... men till vilket pris egentligen... Ska man måste hitta på saker för att få läsare eller ska man lämna ut sig totalt, som om man nu levde ett sådant liv... jag förstår iofs också att läsa om ett vanligt svennsonsliv kan vara ganska tråkigt, förutom för de det berör.

Vad jag menar är att rubriken verkar vara nästan det viktigaste, klart viktigare än själva innehållet, typ lika viktigt som löpsedlar på tidningar. Dessutom säljer allt som har med sex att göra. Är det dessutom halvskamligt, heläckligt och högst osannoligt så säljer det ännu mer... sedan om det visar sig vara osant längre ner i inlägget spelar nog mindre roll.

Jag ska göra ett expriment... jag ska pinga detta inlägg, allså lägga ut rubriken på en bloggportal och sedan se hur många extra gäster som tittar in... det brukar en vanlig dag vara runt 12-17 st/dag nu är det exakt 13 st som varit in. klockan är nu 19.34... vi får se hur om ett par timmar hur många som tittat in... jag lägger ut reslutatet här nedanför runt 21.30 tiden.

Kl 22.01) Nja, det blev ingen rusning direkt, 4 st, men jag vet att jag har rätt!!! vi kollar i morgon oxå... idag totalen är just nu, 1076... go natt

Vad är liknelsen?

Mellan Cancer, Mögelsvampar, Rostangrepp och fotvårtor?

jo, allt är ett djävla frätande illasinnat fanskap som inte borde finnas om jag fick bestämma

Man kan ju var ordblind, men kan man vara folkbind?

Ve och förbannelse, för folk som man bara känner igen liiite graan, men inte kan placera i något sammanhang. Ännu värre är det, när de uppträder som de till och med vet vilken färg man har på handdukarna på toan...

Pinsamt värre att fråga: vem är du? känner jag dej?... eller när man vet sammanhanget, och känner personen, då man pratar på som bara den, rent hysteriskt medans hjärnan går på högtryck för man kan inte, inte ens om man har en pistol mot huvudet, komma på vad personen i fråga heter. Händer mej jämt!

Ibland har jag kommit på mig själv att grubbla så mycket att jag glömt att hälsa tillbaka, tänk om den personen tycks känna mig mycket och tycker att jag är högfärdig och stram.
Eller rent av schizofren om jag surrar på som vanligt vid ett tillfälle och är stum vid det nästa...

Alltså för att åter knyta till rubriken "Man kan ju var ordblind, men kan man vara folkbind?" Det är ju ganska modernt att vara ordblind, eller dyslektiskt, (hur nu det stavas) som det så fint heter. Jag har en lite släng av det med, så varför inte vara folkblind... Eller är man så disträ eller osocial, eller rent av så ointreserad så man helt enkelt inte lägger namnet på minnet. Kanske hjärnan är full eller kanske behövs den uppgraderas... Hur gör man det???

Hur som haver så är det faktiskt ett problem, ett som stör mig ganska ofta. Jag vill inte uppfattats som stram, högfärdig och oartig...