Jag har skrivit en text till mormors begavning, jag hade tänkt att läsa den själv men jag tror inte jag klarar av det, jag klarar inte av att läsa den högt här hemma ensam, så jag hoppas bara att prästen kan läsa den...
"2 räta, 2 aviga, 2 räta, en dubbel hoptagning... 4 stolpar, 5 luftmaskor, 4 stolpar och ett par fasta maskor.
Handarbete var väl en av mormors riktigt stora kännetecken här i livet. Jag är tacksam för att jag fick chansen att lära mig det av henne.
Baka och laga mat var två andra stora passioner och det fanns väl inga bullar i världen som smakade som mormors.
Min mormor har blivit en ängel, med sin humor, smittande skratt och varma händer så kommer hon att vara en tillgång där uppe bland molnen.
Min mormor är borta, med buller och bång tog hon med sig en stor bit av mitt hjärta, en stor bit av min barndom, men alla minnen lämnade hon tacksamt kvar.
Min mormor var en snäll och tålmodig kvinna, jag hörde aldrig henne säga ett ont ord om någon, och trots att jag kanske gjorde henne besviken många gånger, när jag av olika anledningar inte kunde komma, så sa hon aldrig något, utan väntade bara troget tills jag kom nästa gång.
Hon kokade köttsoppa en varm sommar dag, trots att det nästan var 30gr varmt, bara för att jag skulle komma och hon visste hur mycket jag älskade köttsoppa.
Hon tyckte att Popcorn smakade frigolit, men hon åt en varje gång ändå, för att jag hade fått för mig att hon skulle tycka om det tillslut.
Och Ingen kunde väl plocka ”vilselingon” som min mormor.
När jag bad henne berätta om sin ungdom, så kom det vilda historier om när hon cyklade hem mitt i natten från dansen eller när det var så kallt att nylonstrumporna frös fast och många, många fler roliga och lite dråpliga episoder från när hon var piga och barnflicka.
Det enda min mormor inte var bra på, var väl att teaterviska, hon glömde ofta bort att vi andra hörde så pass mycket bättre än hon så när hon muttrade hördes det vida omkring.
Nåja, hon var inte så bra på att orientera sig heller, hon var nog den enda som kan gå vilse i en korridor.
Min mormor var den bästa vän jag haft och jag tror att alla vi barnbarn instämmer när jag säger, Att mormor du fattas oss.
Tills vi ses igen."
Jag tar gärna emot synpunkter om det är något jag ska skriva annolunda, tillföra eller utesluta rent av, antingen här eller per telefon.
Idag är det 11 månader sedan min älskade mormor dog, Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne.
har jag ärvt av min kära mormor... hennes virk och stickbeskrivningar. Det var med vördnad jag satt och blädrade i pärmarna. Det var tårar av kärlek som rann ur ögat. Hennes faroritmönster är fulla av hundöron och sköra av åratals av användning. Det känns ofta som hon är mig nära, och det känns trösterikt att tänka så... så det tänker jag fortsätta med!
Och som vanligt, när det är hela släkten inblandad, så blir det KAOS, iaf i förberedeslefasen... Det är eftersom vissa ska planera ALLT ner till sista minuten, och vissa stör sig på det, så summan av kardmumman blir kaotiskt och en stor förlust av behövlig energi från båda lägren... 
