2013

Gott nytt år på er alla... Hur har ni det med alla fantaskiska nyårslöften?? Börja träna,  Sluta röka, Bli bättre på att höra av sig till nära och kära och sedan de mest klassiska...Ut och motionera mera och / eller gå ner x antal kilon,...

Många löften finns det och många bestämms och uttalas vid tolvslaget. många bryts redan 1:a eller andra dagen... Jag tror inte på sånna löften. För att kunna ändra en ful vana eller som vi säger här i norrland en Ovana, så måste man bryta mönstren i minst 12 veckor...Och det kan man nog inte bara göra utan att ha mentalt förberett sig... eller?!!?

Nu är det nära, snart kommer äntligen vardagen igen...Med jobb och skola. Har blivit duktigt rastlös av att gå här hemma, har försökt ladda batterierna eftersom jag gick ordentligt på reserven strax före jul...  Är fortfarande trött, men tror inte på mera vila... Då blir man nog bara förslappad.

Men nu vill jag tillbaka till verkligheten... väntar på nya skolboken, det kliar, vill sätta igång...
Fick desutom ett brutalt uppvaknande i morse, när jag ställde mig på vågen... Så från och med i dag så är det hårdhanskarna som gäller igen!! Vill inte tillbaka in i fetmaträsket... Det passar ju bra när jag redan är duktigt trött på allt vad slisk och snask heter... Längtar efter vanlig mat och grönsaker...

Ska nog leta redan på sparkar'n och passa på att ta en tur tror jag... mer om det bli i den andra bloggen.. Väl mött och som sagt gott nytt år!

Arg och besviken

Jag känner mig både arg och besviken, fast inte förvånad... Det är bara för att man sett fram mot en viss sak lite för mycket. HA kul verkar vara helt förbjudet... NÄÄ, sitta hemma framför teven verkar vara det som gäller... grrrr

Vill inte hänga ut någon här, men jag är megabesviken, det värsta är att det inte går att göra något eftersom folk kommer i kläm då... så det är tydligen bara att svälja och gå vidare.

Men det är bara så att ibland känns det som jag kommer från månen... Jag står där helt oförstående och känner mig utanför, och då är bland annat ensamheteskänslan nästan värst...

Cykelpremiär

Nu har jag premiärcyklat på min nya cykel... det blev en kort tur ner till Svärfars och hem igen, fast bara på flatan... Jag gick i uppförsbackarna, för att försöka skona magen, men tji fick jag...

Magen proteserade ändå, det kändes att latmasken vred sig där under ärret... eller kanske var det någe annat?!

Nja cykeln får nog stå ett tag till är jag rädd.. men visst är den fiiiin!!

Tänk när man kan susa fram med ljusets hastighet, med vinden i håret, sol och fågelkvitter...
Gofika och vattenflaskan packat i cykelkorgen... meter på meter som tillslut blir till kilometrar, som rullar fram under däcken.

Åhh, vad jag längtar...

long time, no see

Har varit dålig på att uppdatera här på bloggen, men det kan skyllas på mycket bl a på att jag åkte in akut för att opereas för tarmbrock... mer om det på min andra blogg.

Denna operation har varit betydligt jobbigare än den 1:a, både själva operationen och tiden efter... jag känner mig inte alls "fit for fight" än på långa vägar.. Dessutom gick min lillmage i något sorts baklås och nu får jag kämpa med att få i mig mat igen... blir proppmätt av kanske bara hälften av vad jag fick i mig före operationen...

Lägg dessutom till att jag inte känner mig ha tid till detta ovälkomna avbrott nu, inte nu när allt i mitt liv håller på att falla på plats...

Hade ju tänkt att börja mitt nya aktiva liv, börja "Gymma" på gym, hade ju tom bokat tid för introdution... tänkt att köpa body pumpstavar och cykla på min nya cykel... grrr

Nu blir man less av och kallsvettig av att bara försöka leva, staplar till "giraffen" och tillbaka... och all tid går åt att äta igen.

Men vissa ögonblick, som när man kan sitta ute i solen, under en filt och bara vara, då känns det faktiskt rikigt bra trots allt...

Bakslag

Gissa hur jobbigt denna syn var nu när jag var ut, trots att jag visste om det... dessutom det är dock ff mars... men fatta för två dagar sedan gick jag i bikini!!! Grrr, visserligen var jag rätt nöjd att fara hem men ändå... Suck

Studierna på is

än en gång måste jag ta beslutet att skjuta upp mina studier pga a-kassan och AF.. surt så räven om rönnbären... Jag får inte ha några pågående studier vid sommaruppehållet och eftersom jag inte fick börja vi första intagningen så hinner jag inte läsa klar kursen innan det blir sommarlov eftersom jag bara ska läsa på halvfart.

Men skam den som ger sig,Jag  hoppar väl på't igen till hösten...För lasa ska/måste jag för att få chansen till ett fast jobb som pers ass inom kommunen och det vill jag ju.

Tycker bara att det är lite konstigt att det ska vara så svårt att få till det.. de borde väl snarare uppmuntra till studier och vidareutbildning inte göra allt för att lägga paragrafiska krokben...

Rivstart v 2

Jooo, det kunde bli värre... trodde ju förra veckan att det inte kunde bli sämre... det kunde det har varken skött mat, vatten eller motionen. Det blev dessvärre bara 37707 steg, 24.89 km :((
Trots att jag vräkt i mig bara felsaker och bara gjort allt fel, så står jag trots allt kvar på samma vikt..

Dags att ta sig i kragen!!!

och det redan i kväll!!, har ju jobbat klart för idag och Husse jobbar natt så jag har egentligen ingen ursäkt att inte gå ut och gå idag och jag måste ju vända denna neråtgående spiral... har ju bara 1,1 enhet kvar till normaliteten...

STRULIGT!!

Big time!! I dag, dagen före jag skulle börja på komvux visar det sig att jag inte får godkänt för att studera med bibehållen stämpling, för att AF har missat att skicka in ett datum... och det hann ju naturligtvis inte fixas, jo datumet gick visst att skicka elektronskt men jag måste tydligen skicka in ett nytt intygade skrivligt... brevvägen...eller något sånt?!

Och hur lätt är det att få ta på min "stackars" handledare, som har hand om typ halva jordklotet alldeles själv... Men mot alla odds så lycakdes faktiskt det, han klämmer in mig imellan två möten och smiter tidigare från ett annat tydligen... för det går ju naturligtvis inte att göra över telefonen eftersom min namnteckning ska ju ritas dit...

MEN det är ju egentligen ingen större skada skedd... Mer att det stör mina planer och min planering går åt pipan.. Jag får väl helt enkelt bara skjuta upp min skolstart lite, i värsta fall får jag väl hoppa på hos Miroi, de har ju intagningar varje vecka... 

Desvärre är väl däremot att jag inte får tag på någon på Komvux för att berätta allt detta... Undrar hur det blir då??  

LESSSSSS!!!

Jag är less på mitt hår, eller rättare skrivet less på allt hår som ramlar av i drivor... Jag ljuger inte, men snart har hälften av mitt tjocka hår ramlat av... flätorna är numera som råttsvansar :(

JAJA!!! jag vet att det är en biverknng av operationen, jag trodde jag skulle bry mig mindre meeeeeen, tydligen NOT!!!

På tisdag efter skoluppstarten är det jag som går och klipper mig...

Misslyckad som tomte...

Eftersom jag jobbade i julhelgen så kunde vi inte åka ner till Kära mor och co som vi planerat, men julklapparna hade jag då tänkt få ner...

Men tidsoptimist som jag är, så sa det bara switsch!! Så brann det om knutarna för att få ner paketet i tid, sockarna låg ff  halvfärdiga  i stickkorgen efter en nödvändig efterjustering på fotlängden. Collagejackan hände hånleende, ihopknövlad, totalt ofärdig, i en påse inlindad med många svordommar på köksstolen... Jag gick länge och funderade vad mellanlillebror kunde tänka sig att vilja ha för klapp... Tillslut var allt klart, inslaget och nerpackat och ivägskickat...
Det kom tom fram en dag tidigare än väntat och Allt kändes frid och fröjd...

lånad från webben

Jag pratade med PP som hastigast och på honom lät det som det mesta var okej men när jag fick mellanbroderns brutala saning i örat, så togs jag hårt ner på backen med ett brak!!

* Collagejackan som jag slitit så med, sprättat och sytt om var åt helsike för stor...Helt oanvändbar :(
* PPs sodukispel gick inte att få igång, det lät, men det gick inte att spela på...
*Äldsta lillebror blev sur för jag hade glömt skriva in mina brorsdöttrar i kalendern som mellanlillebror fick...
*Alla trisslotter förutom en, var nitlotter...


Skulle inte förvåna mig om minsta lillebrors bok var skriven på danska, och svägerskans stickesockar ff var försmå... Lägg dit att min brorsdöttrars tuschpennor säkert redan är torra och min brorssons lyckoklöver ogravyrbar så är väl OLYCKAN total...

Men paketet kom iaf fram i tid...

I morgon gäller det..

då börjar min utmaning Rivstart 2011 2.0.  Hrmmm...Jag vägde iofs (Solan = i och för sig) in mig redan i onsdags, så rent tekninskt började jag redan då... Nåja jag ska försöka knäcka 5 kg på dessa veckor som denna Rivstart pågår... jag hade hoppats att mina knän skulle varit gladare, för att inte tala om mina benhinnor... riktiga surstrummpor. Men jag har tvångsvilat både knän och benhinnor från promenader och springning efter grusvägen  ett par dagar, och bara gått i skogen där jag plockat både svamp och bär..  Så vi får väl se i morgon om de pallar med en rask "60-minuters" efter barna gått hem... bästaste sättet att rena hjärnan och vila öronen...

Vattnet, min nya regel nr 2, ( Solan = nummer ;)  innefattade, har det inte heller funkat med.. :(

Så det enda vapnet jag har kvar är att jag hoppas att jag ätit tillräckligt, så jag gåttt ner ändå.. jag har visserligen ett par dagar kvar till onsdag, och hoppet brukar vara det sista som överger en nödställd...

När man vill som bäst

kraschar kroppen oftast..

Naturligtvis!? varför fortfarande bli förvånad, så här är det jämnt... Jag blir så taggad och går ut för hårt, och sedan blir det pannkaka, som nu idag, mina knän har lagt av, ff det högra, benhinnorna är för trånga och minst ett par nummer för små... Mycket gnäll, jag vet...  MEN det är inte bra för min utmaning, Rivstart 2011 2.0

Jag blir så less... Så idag hoppade jag  av mitt fina motionsschema, jag sket i mina nya regler, och jag åt 3 små mini-digestive i ren protest.. (Barnsligt jag vet... men ett fåfängt försök att återta kontrollen..)

Jag smällde mentalt igen dörren en stund till mitt nya aktiva liv, tog bärplockaren och en 10 liters-hink följde med svärfar och plockade lingon istället.

Jag njöt verkligen av att gå bland torra kvistar och stora stenar med solen i ryggen...Hinken fylldes lika snabbt som mitt humör blev bättre... Precis vad jag behövde! För sedan satt jag i solen på altanen, fortfarande på gott humör, och njöt av solen medans jag rensade min skörd, som blev ganska stor eftersom jag fick svärfars lingonhink också...

Nu är årets förbrukning gott och väl täckt, för har man lingon i frysen, är man aldrig utan sylt!