5 dagar närmare 40..



och ingen åldersnoja, än i sikte... det enda är väl att ibland känns det som jag är "åttisju bast med lite lätt demens och har glömt bort var jag ställt rullatorn" men det har känns så lite nu och då, i tid och otid. Så det är inge nytt.



tårtan som flängde runt i racerlånebilen



Detta var iaf tårtan jag överraskade med på "jobbet" fast de var då rakt inga tårtmonster... fick med mig nästan halva tårtan hem igen....

nåja till min kära vän, då... där tvingade jag i, både mormor, moster och barnbarn... sedan var den tårtan snipp snapp slut...

Det är bra det jag hatar att slänga mat!

Praktikrapport

det var länge sedan jag skrev om praktiken, kanske det är dags för en uppdatering...
Jag trivs och gillar de som jobbar där...(Vissa av dem kan ev läsa detta, så det gällar att skriva snällt) Nää, skämt åsido... det är ett bra gäng lagomt galet tillsammans, men helt unika var och en...

Jag har börjat få egna jobb, remmar, nitar, kardborrar, syning, läder och lim... det går bättre och bättre men ännu sitter en liten tomte på axeln som trycker ner mig i skorna som säger att jag inte klarar detta... Ibland tänker jag så mycket, att jag tänkt ett varv extra, men det blir inte så mycket som blir fel längre så och jag törs lita lite mer på mig själv... så om jag får vara där och pula på i sisådär 25 år till, så kanske även mitt självförtroende blir på topp... 

Det jag fortfarande tycker är jobbbigt, är åka i väg på morgonen och det spelar nog ingen roll om det är kl 7 eller kl 10... det tar fortfarande MYCKET energi... Vilket gör att jag åker i absolut sista sekunden och det händer alltid något som får magsaften att bubbla i svalget, jag skulle nog kunna skriva en bok om mina resor om morgonen...

Men det dröjer nog ett tag till innan jag kan öka på timmarna för jag ligger ff i marginalen och det händer mer än en gång att jag är så utslut att jag bara grinar... det måste ju funka med livet hemmavid också...

Vet däremot inte hur jag ska kunna träna upp stesståligheten och öka på energidepåerna, det har dock blivit bättre med sömnen sedan jag började med mina promenader och stegsamlandet... Så jag stampar väl vidare...

Skriva en bok...

skulle jag lätt kunna skriva, om mina morgonar jag ska åka till praktiken, för alltid händer det nåt som i slutändan gör mej helt hispig och uppstressad...

Den stora orsaken är väl att jag inte är en morgonmänniska så jag ligger i regel alltid för länge och snozzar... Sedan tar det ff väldigt mycket energi att just åka iväg, fara hemmifrån, lämna HAnny, JAAAA, jag vet, jag är är en hemmagris... men iaf..

Imorse var det inget undantag, fredag, förkyld, alltså extra trött, och Husse skulle jobba mellanskift vilket gör att han kliver upp samtidigt... till saken hör att han är äckligt morgonpigg och kräver att jag ska vara det också... Han pratar och står i... Medans jag mest har lust att trycka flingpaketet långt ner i halsen på honom...

Praktiken utökad

Yaaah, nu ska här praktiserats även på torsdagar se... men eftersom jag är så förutseende, eller kanske rent av börjat se sina begränsningar, så bestämde jag redan veckan innan att jag tar "efterlunchskifftet" alltså från 13 - 16. För man kan väl bara bli mör i knoppen och kroppen av heldagsinspirationsdagar, Och då var inte börstappning och dyl medräknat...

Att jag sedan blev satt på att skriva inventeringslistor var väl inte det roligaste som fanns, men med gårdagens föreläsning vände jag det till något positivt, jag får ju lära mig vad allt heter och hur det ser ut, att jag dessutom måste skriva krångliga artikelnummer får jag ta med i paketet...

Praktikrapporten v.43

innebar ett lite steg bakåt, både tidsmässigt och psykiskt, det var nämlien på det viset, när jag kom på morgonkvisten så visade det sig att vi skulle börja med slipa in  inlägg i skor ... min handledare frågade om jag ville ta över, men jag stod bara som ett fån, kallsvettig and fastfrusen med paniken ringades i öronen ... det här ska jag ju kunnna, det här med inlägg och tofflor, ... jag har ju hållt på med det i oherrans masssa år, eller har jag det egentligen... men det gick bara inte, jag kände till min förskräckelse dessutom inte hade långt tills tårarna skulle komma i ögonvråna ... odugligheten brände mig i ansiktet....

Jag fick tillbaka lite av min tro på mig Själv när jag fick ett monteringsjobb i form  av att   färdigställa ett par rematofflor, Det kan jag, kanske tillmed  i sömnen ... Jag fegade ur dock även här när det gällde slipningen ... men klara blev de trots Allt ...

Inte så pjpkiga heller...

men vad min handledare tycker om min prestation, Eller rättare sagt avsaknaden av den ...  kanske man ska säga, Vad han tycker vet jag däremot inte...

Vad jag måste komma ihåg är att jag har inte arbetat  på över 10 år och det var 18 år sedan jag gick ur skolan... JAG KAN INTE ALLT, och det förväntas förhoppningsvis inte det heller... dessutom är det nog inte hela världen OM det blir fel och man måste börja om från början... fast det känns säkert så...

Vad som var kul att upptecka denna vecka, var att silikonbröst, alltså lösa ersättningsbröst, som används när ett eller båda brösten avlägnats av olika anledningar, vanligtvis cancer... numera finns med silicondroppar, typ som antihalk sockar, så man kan ha dem utan bh om man vill...

Praktiken denna vecka

 innebar även den, att gjuta i epoxyplast men denna gång var det inte proteshylsor utan benskenor.... inte direkt snabbgjort, ska jag tala om först ska man fixa ett distansmatrial, inget som kommer att sitta kvar på fädig produkt, men trots allt inget att slarva med pga man gjuter över det och alla skarvar syns för tid och evighet i plasten, så det gäller att slipa och limma snyggt....


Sedan är det snarlik procedur som proteshylsorna eller...eh, inte förresten... här tejpas kolfiberremsor på emellan lagren av glasfiberstrumporna...  men den gelantinliknande strutarna är de samma som förrut. Min strut lyckades dessutom att spricka och gå sönder men min klurige superhjälte till handledare fixade till det i ett nafs... Jag tror han kan allt!!

Jag hade dessutom AF på besök, men vad det mötet gick ut på mer än att jag ev skulle få stanna kvar där på praktik (vilket jag trodde var en förutsättning och klargjort innan jag började där) kan jag inte för mtt liv komma ihåg... Jo, jag ska nog kanske nästa vecka eller nästa vecka därpå börja med att utöka tiden med en dag till... men vilken dag vet jag inte, det lutar åt torsdagar men det var upp till mej att bestämma.

En snorig onsdagsrapport

 Dagens praktik utfördes i ett väldigt snorig tillstånd, huvudet kändes mest som det var mer under armen än där det skulle vara, men vi fick bla i hop en underbenshylsa idag med.

Ett par, tre gånger till, så kan jag nog det utantill med alla lager av strumpor hit och dit..

Denna gång hann jag vara med på avtagningen av gipsen också...

Intresant! Jag tycker verkligen det!

Eftermiddagen avslutades med en praktvurpa strax utanför bron... En vurpa av det slaget där jag lyckades peta mig i baken med stortån, inget brytet, tack och lov men kan nog vänta mig en rejäl lömmenhet efter denna gymastiska övning... Jag menar kast med liten boll!!! kan ju bara bli ont av det...

Min vurpa + den stora ansamlingen av snor i mitt huvud utgjorde ett taskigt underlag för mer motion denna dag, så  Linedansen ställdes in med sorg i hjärteroten.

Veckans praktikrapport...

säg det 10 ggr fort... hihi

nåja, denna vecka fick jag faktiskt göra något själv, Det började med att jag skulle sy fast remmarna på ett par skor, kan ju säga att jag saknat skomakarmaskinen.. Så det var en trevlig återförening.

Sedan ramlade det in en reparation medans kunden/brukaren/patienten provade ut något annat, så jag fick släppa de rosa skorna fast jag hade en sko osydd...

Mitt renoveringjobb var åt en liten kille, det bestod av helt enkelt att fräscha upp, byta plysch och kardborreband...

Min insats var väl inte den mest briljanta, helst inte när man måste fråga om allt, var finns det och det?... Gör ni så här? eller så här?... nåja alla är vi väl barn i början...  

en Intensiv ONSdag.

En sån här typ av underbenshylsa var jag med på i dag, vi hann den inte så här klar, men jag hann vara med och plasta den. Den är värsta böket innan ska ni veta, först har man en gelantin liknande plastpåsestrut som man knyter både uppepå och under gipsen.. därefter drar man 2 varv bommullstubgas sedan 5 varv med glasfiberinblandad tubgas, och det ska naturligtvis knytas ordentligt mellan varje varv.... ha trodde ni att det var klart... nää vi är inte ens på mitten än... sedan trär man försiktigt på kolbiberflätan på ca 2/3 och vänder efter knytning till 1/3 detta är bara för att få stödet till adaptern... sedan 5varv till med glasfibertubgasen och alla knytningar. ;) och på toppen en till av den gelantinliknande struten..                                                                                          Dags för en check av att vakumet fungerar, alltså att strutarna är hela, (det är bästa att passa naglarna så man inte rispar hål på den och hela alltet rinner ut. när det så är dags)

Därefter rör man ihop epoyplasten med härdare och häller ner i struten och mjölkar plasten neråt, dränker in alla lagren av tubgas med plast tills allt är mättat sedan får det stå och härda med vakumet på...

Okej, längre hann jag inte och ändå stannade jag 1,5 h längre än vad jag skulle ha gjort...

När jag sedan kom hem gick min hjärna på högtryck av alla nya intryck och gamla nyväckta minnen att jag var helt slut... men istället för att gå och lägga mig så tog jag med mig HAnny och tog en promenad, vi gick  filosoferande ut till landsvägen och tillbaka och fick på det viset ihop 9174 steg som dagens slutsumma.

Kan iofs tillägga att jag stälpte omkull efter middagen ist.

Ett Datastyrt knä kanske...

Idag var min första dag på ortopedverkstan, på praktik... tänk vad mycket nytt som de kommit på sedan jag gick utblidningen... för sisådär 100år sedan, kändes som det iaf när jag kom dit... Mycket kändes hemtamt fast på distans liksom, gipsar och gipsavgjutningar och dåligt rengjorda bänkar, plastrummet som ser ut som ett bombnedslag, en varm ugn och lindor.. utsugar och fläktar som brummar och lever om.

men mycket är nytt, vet ni att man kan nuförtiden få datastyrda knän på proteserna, de är snordyra, men det finns...som känner av när man går sakta, springer eller går i trappor och kan själv öka och minska motståndet på tillbakasvingen....HELT OTROLIGT!!! eller den smarta uppfinningen att man kan från en genomskinlig plast stryka på olika mösterpapper, liknande gnuggisar, vilken brukaren själv väljer ut, allt från serieteckningar till nallar och planeter... och VIPS så har man en möstrad plast till korsetter och ståskal... ÖMAJSING ALLTSÅ!!

Jag har iofs inte gjort så mycket idag utan mest gått runt och tittat, fast jag fick faktiskt vara med när vid en gipsavgjutning av en ung tjejs fötter, hon ar överrörlig och  lider dessutom av extrem benskörhet, dvs det räcker att man tar i henne fel för att hon ska gå av, alltså får väldigt lätt frakturer... hon sitter i permobil men ska få specialskenor/inlägg för att lättare kunna stå på fötterna...