En kall läxa....

....fick jag lära mig i fredags: Att inte använda elhissarna när det är -22 grader....då kan rutan ramla ner....försvinna i tomma intet eller rättare sagt ner i underjorden(läs dörrsatan)... Jag tar det från början...

Jag kom mig äntligen på jobbet i dag, tur var väl det eftersom kylskåpet också behövde uppgraderas lite... kallt som bara den var det,-25 gr, värst var det i grannbyn -29 grader (ett riktigt kallhål), ... Jag hade bunkrat upp med täckbyxor, skoterstövlarna och en varmjacka i baksätet... har man fått ispropp en gång så sitter det i liksom...nåja, efter div handling och små ärenden, så styrde jag kosan åter mot hemmet.

Ca en ½ mil hemifrån möter jag Husse och HAnny på väg nånstans... vi möttes på vägen och jag tryckte av gammal vana på fönsterknappen... ner gick bra men när den skulle upp så ramlade den bara ner.....poff...eller mer som flapp typ... Arg som ett bi så körde jag hem utan sidoruta, först sakta men jag höll på att frysa ihjäl, så jag drog på för att komma hem nån gång...

När Husse kom hem försökta han fixa rutan utan framgång, funkar inte att stå ute i miljoner minusgrader utan handskar... så vi beslöt att kalla in förstärkning.. Vi ringde en vän!! nää, vi ringde FA, Han jobbar på lastbilsverkstad, och fick isf komma omedelbart... det var fredag kl 14... han slutar 15.

Vi kilade fast en filt, och så körde vi till stan.

Vi skruvade (FA och Husse, jag tittade på) isär dörrsidan och fjong!! så ramlade hur många vajrar och plastbitar som helst ner... Gud vilket rappel!! att det funkar, Vad är det för fel på vev egentligen?!!? Efter ett par timmar av pillande så gav vi upp!! Får ta nya tag sedan, med nya grejor...

Hmmm fast silvertape funkar bra också.

Bakorige

Förra lördagen så bakade jag Jitterbuggare (för första gången), arracsbollar och sockerkaka i långpanna med limeglasyr och kamellströssel på, vad de nu kallas?!

I söndags var jag hos en vän och bakade tunnbröd (hon har en bakeugn i källaren *grön av avundsjuka* VILL HA, VILL HA, VILL HA!!!
Jag tog med mig bakfjala och div bakgrejor så vi kunde köra dubbelt, men degen hann jäsa ofantligt ändå... efter fikat så var en lika stor som när vi började...

I torsdags så drog jag i gång ugnen igen, denna gång blev det jordnötskakor, också ett nytt recept, brände dock första plåten men ett recept som jag nog ska göra fler gånger...

Idag har jag bakat bullar, iofs bara längder men ändå, jag hade grön pistagefyllning mellan för att förnya lite... sedan slängde jag ihop frukostbullar, (typ bake up, de skafrysas ogräddade) när jag liks var i gång... kan vara gott att finna en söndagsmorgon...

Så nu ska jag bara baka dumlekakor och en tårtabotten, så kan Vi både Husse och jag fylla år, utan att skämmas...

Ropa hej innan jag var över ån...

Vädertjänsten hade dock en poäng med en "klass2varning" skulle det visa sig ändå... dock lite senare än utfärdat... det började inte"storma" förrän vi 21.30-tiden och då blåste det upp rejält puls att det fortsatte att snöa ännu mer rikligt än under dagen. Det blåste stundtals så det ven i stuprören..

Husse hade stora problem att komma hem från skogen trots att han åkte tidigare än han skulle... men stömmen fick vi faktiskt behålla hela tiden...

men på morgonen när jag skulle på jobbet såg det ut så här... snödjup kl 05. var ca 48 cm på odrevat ställe...

....Bilen som skulle ta mig till jobbet kändes lite off och obrukbar...eller rent av instängd, hade det inte varit så långt så hade ju skotern varit ett allternativ... behöver jag säga att jag stannade

hemma idag.

..... Här har Husse kört en gång med skopan.... det är ofattbart egentligen hur mycket snö det hann komma ner på knappt ett dygn och bara kallsnö, som riktigt inbjuder till snörök och igendrivna vägar.. vilket vi har hört till leda på radion med avåkningar och annat bekymmer.

...behövde jag säga att HAnny blev överlycklig över all snö hon skuttade likt en hare och for genom snön som en torped och trots att det kommit runt halvmetern på de 40 cm som redan kommit tidigare, så visste hon precis var nallen befann sig...

Varför ger man vissa personer makt att såra...

...gång på gång? Varför låter man de personerna trampa och förstöra?
Varför förlåter man gång efter en annan, och tror att nu, nu så är det bra? Varför tar man varenda liten gnutta av vänskap, kärlek och acceptans, när det strax åter rycks ifrån en? Varför??
Är det inte bara att acceptera att man inte duger i de personerns ögon, accepera att vara ensam, utanför och lessen... Accetera att det inte är lönt att försöka, det är bara att ge upp

Jag hoppas att jag aldrig har gjort någon så illa och lessen, som vissa lyckas göra mej, gång på gång...

klass två varning, längst norrrlandskusten...

...med stor risk för strömavbrott. De varnar på radion och ber att de som inte behöver åka bil i morgon ska stanna hemma. Det kan komma runt 3 dm nysnö... Så med Förra årets strömavbrott som varade i 50 timmar, i färskt minne, så har vi förberett oss lite... Husse har servat och tankat elverket, fixat fram skarvkablar och dragit in en ny kabel in i huset, medans jag tagit in ved, tappat upp vatten i hinkar, letat fram ficklampor, städat bort pulkor, spadar och stjärtlappar, burit bort leksaker och tagit skoterkläderna från altanen, startat diskmaskinen och fyllt upp hundskålen med vatten till bredden och slutligen duschat... come on, we are redy... hehe nu kommer der bara att flistra lite snö på sin höjd, i morgon... Kom ihåg att det var våran förtjänst!!!

Världens bästa HAnny, fyller 3 år

Mitt hjärta, min följeslagare och bäste vän (näst efter husse då förstås) fyllde 3 år i fredags. Lilla hönan har blitt stor, fast aldrig för stor för att busa eller leka med favoritpipen. Hon sitter gärna ute på utkiksplatsen, iförd sin kära reflexväst, där hon har stenkoll på hela världen...

Hur gör alla andra samojedägare tro?!?!

Något som HAnny PAnny inte gillar och därför naturligtvis inte heller jag, är att kammas...
( läs ständig brottning) Duscha går hur bra som helst men att kammas... huga vilket gör att det blir ju så sällan som möjligt, vilket, ja jag vet!! gör i sin tur gör att det blir ännu värre...

Men i bland så måste man, tyvärr... Dessutom så passade vi på att göra sånt som inte heller står på topplistan hos mitt hjärta, som klippa klor och tassar...när man lixs ska bli ovänner så...

Det värsta är inte brottningen... utan efteråt... det tar ju banne mej lika lång tid att sanera kläderna, så min fråga till ev läsare, som har fått lyckan att få bli med samojed.... Hur f-n gör ni rena kläderna efter kamming eller kammas ni naken? Tro mej, det har farit igenom min hjärna, men vill man ha besök så ska man kamma Samojed, som löser mängder av hår, det slår aldig fel när man sitter med hår upp till öronen nog komer det alltid någon...

Och hur kul är det att kliva upp och koka kaffe och se ut så här...

I alla fall så har nog HAnny minskat med ca en stl, hennes kära Reflexväst är nästan för stor nu...

Jag är lycklig innerst inne, det vet jag

nu när jag hunnit landa och pusta ut och känna efter, så vet jag det med bestämdhet... Trots att det är mycket som försvunnit/förlagts... (någon som vet var febertermometern tagit vägen??)



Det är väl bara egentligen en eller två småsaker som gör att livet inte är helt perfekt... "småsaker" kanske är fel att säga men ett par saker som fattas för att göra lyckan total...kanske finns det fler saker... eller egentligen kanske mindre... kanske man behöver inte så mycket matriella saker, bara man har kärlek sägs det... men ingen kan sticka under stolen (sidosfråga: vad är det man sticker under stolen egentligen???) ...att det livet underlättas väsentligt om man har vissa hjälpmedel, typ pengar är väl en sån gej - det underlättar, men inte spär det på lyckan eller!?...

Men å andra sidan vem har ett perfekt liv??... Ingen som jag känner i af... Fast är väl det man strävar efter eller?? Det perfekta livet.... Hmmm...vad ska man då längta och drömma om, om man redan har allt?! Vad tråkigt allt skulle bli helt plötsligt...

Åhej vad tiden går, bara vikten består...

Nytt år, Nya möjligheter, Gamla nyårslöften... ja det är väl som vanligt, man ska förändra hela världen vid nyårsskiftet... trots att man bör blir ett år klokare, så går man på samma nit varje år... Som nyårslöfte i år så ska jag...bla bla bla...Ofta samma som förra året, men om man inte klarade av det förra året, varför ska man vara så inbilningssjuk eller rent av naiv och tro att det går i detta år?



Men visst är det härligt kittlande med ett alldeles nytt oskrivet år framför oss, fullt av möjligheter...



2010.. jösses!! det var första gången jag skrev det, vad ovant det kändes.. den första men troligtvis inte den sista gången, eller rättare sagt, definitivt inte den sista, i detta Härliga pappersverige...