Fått EN RAD!!

fått en schemarad hos prinsessan...en alldeles egen rad på 54%!!
Lägg till 25:an, som jag har med dagbarna och halvtidsläsningen på konvux så jag har schemat fullt.. hoppas bara att jag inte blir sjuk för då falerar det nog..

I alla fulla fall

så börjar jag trots allt att läsa på Komvux... Så nu kan jag läsa undersköterska på "vård och omsorgs collage"

Sy:on fixade att  min lärare kunde ta emot mig på tisdagen istället för på måndagen (vilket egentligen var obligatoriskt)

Så nu gäller det att beställa kursboken på snabbil...

Sedan får vi se hur vi fixar den 4veckors långa APU:n, det blir ev 4 måndagar att kryssa runt...

För jag ska läsa på distans och halvfart, för jag ska jobba det som går ändå, så jag slipper ta studielån...

Bakslag

Gissa hur jobbigt denna syn var nu när jag var ut, trots att jag visste om det... dessutom det är dock ff mars... men fatta för två dagar sedan gick jag i bikini!!! Grrr, visserligen var jag rätt nöjd att fara hem men ändå... Suck

Jobbat, jobbat, jobbat

Jag tycker jaginte gjort annat än jobbat nu på slutet... men jag trivs på stället jag är, och sedan gör det väl inte ont av att se lönebeskedet heller kan jag tänka Det är väl tyvärr Syndast om HP, men det är tur att farmor och farfar bor så nära... Husse har varit borta ännu en sväng dit ner "Down under" och ska väl iväg i dag oxå... Och Han tar med sig en bit av huset för varje gång ;)
Förra helgen var det vattenkokaren, och Dvd'n, nu är det madrassen

Han ringde i torsdags och sa Ska du ha nåt från IKea? jag svänger in på parkeringen nu... DÖÖÖHH!! hur lätt kan det vara, att från ingenstans komma på någe vettigt... Jo, stora värmeljus går ju alltid åt, och lite klatchiga sevetter  kan ju behövas till nästa helg... det var väl det jag kom på i brådrasket, även om jag vill ha nya handukar och sånt... Men kan man verkligen skicka en KARL att handla sånt utan att ha visat på bild och berättat utförligt exakt... Nää tror inte det, iaf inte min kära livskamrat.
De klachiga servetterna han kom hem med var enfärgade lilarosa...

Jobbajobbajobba

Munsår al'a herpes gigante, mensvärk likt en vänsterhänt korkskruv.. men vad gör väl det, när man får jobba på bästaste jobbet... Å just i dag Med storhelgsOB... :-)

Annars blir det inte så många lediga dagar under jul och nyår..från den 19/12 - 9/1, (3 veckor) är jag bara ledig 6 dagar.. varav 3 är tisdagar.

Men jag ska inte klaga, jag är/var ledig både jul och nyårsafton

Annars så ska jag bara tala om att jag trivs där jag är nu... Och skulle mycket väl kunna tänka mig att stanna här (som om jag kunde bestämma det..:-/ )

Börja studera

Nu när jag fått hyfsad snurr på timmarna på jobbet och dessutom fått vardagen här hemma att funka någolunda, så höjer jag ribban ännu högre... för jag tänker nämligen dessutom börja studera, på komvux..

Visserligen på distans och på halvfart men ändå... Jag tänkte läsa "Vård och omsorgsprogrammet" som ett steg att komma närmare ett FAST jobb som Personlig assistent. För kommunen har som krav den utblidningen eller liknande, för att få en visstids anställning.

Utbildningen är på 3 terminer om man läser på 100% så det kommer att ta ca 3 år för mig förhoppningsvis..

Så nu gäller det att ha stenhård koll på allt och hoppas att almanackan kan bli ens bästa vän..

Gaaahhh, Behöver klona mig

Baka, Laga mat, Pers Ass-Jobb, Hem, Speedad, Övertrött...Jag vill sova!!! Städ-jobb, 85 års kalas, Hockeychafför, Veckohandla, Äta, Trött, Adventstäda, Strömlöst, Dammsuga, Julgardiner, party party...

Det är mycket nu,  jag hinner inte, jag vill andas, kan inte sova, hinner inte tänka... Hinner inte, men vill inte ta bort något, vill ha flera timmar på dygnet

Denna veckas rapport!

Rapporten går fort! Jag har jobbat varenda dag :)) har haft 2 nya inskolningar, hos två ungdommar denna gång...

Det har gått bra, men det är mycket fakta att att hålla i huvudet och rutiner som ska nötas in, vanor som brukarna är vana vid, lägg dessutom till mina egna obefintliga rutiner som ska trimmas till...

Men veckan rullade på med kvällspass på tisdagen, bad och fikapass på onsdagen samt svärmoras födelsedagsfirande på torsdagskvällen och tillslut var det fredageftermiddag och jag kunde trött vända hemmåt, när veckohandlingen var avklarad. Middagen stod på bordet när jag kom hem... Hihi, det är dock en grej som jag skulle kunna vänja mig med...

Ring i luren..

tut, tut...tut,tut, sa det envist i mobilen medans jag pratade med käraste J när jag var och hämtade posten tidigare i eftermiddags... "Är det hos dej eller mig" frågade jag efter ett tag, när inte tutandet upphörde "jag hör inget sa J så det måste vara hos dig" så jag tog upp mobilen ur fickan och fick mycket riktigt se att någon sökte mig "Ehh, jag måste nog ta det här" sa jag åt J..

Så jag svarade och fick så småningom klart för mig att det rörde sig om ett jobberbjudande, Och inte vilket jobb som helst heller utan en 75-100%-are, en Tillsvidaretjänst till och med... hos en vuxen med "dygnet runt behov"

Ett super erbjudande och jag är tacksam att bli tillfrågad och det svider i hjärtat, men jag kommer att tacka nej tyvärr, dels är det över 6 mil enkel resväg dit och får jag välja så vill jag faktiskt jobba med barn...

Klar med inskolningen

hos två stycken underbara ungar, helt unika på sina egna sätt... Men samma levnadsglädje lyser ur deras ögon.

Jag är tacksam att de och deras familjer låtit mig ta del av deras värld, och jag hoppas att jag kan bidra med en länk i kedjan, för att få deras vardag att funka tillfredsställande..

NU vill jag ha flera barn, flera inskolningar... Mycket vill ha mera!! Jag menar, om jag ska kunna leva på detta, så måste jag få möjligheten att kunna jobba... och det är ju lättare ju fler barn man har, eller hur!?!

Jag kan ju inte önska de 2 stackars ordinarie assistenterna sjuka jämt eller tvinga de att ta semester..

Söndagskväll

Sitter här vid datorn, med nytt varmt kaffe i koppen, bloggar medans diskmaskinen glatt gör sitt jobb...Det sprakar gott av elden i vedspisen, ljusen är som är tända på bordet höjer dessutom mysfaktorn ännu ett snäpp, ute är det snart mörkt, solen sedan länge redan gått och lagt sig.

Höstkvällen är ett faktum.

På elspisen puttrar en gryta med kalops. Tänkt till morgondagenslunch för mina måndagsbarn.

Allstå kan man må bättre? Tror inte det...

Veckan framför mig består än så länge av jobb måndag(naturligtvis) och inskolning tisdag... onsdag och torsdag är än så länge tomma och på fredag är det först date med en tandhygenist sedan raskt över till AF och därefter gäller det att lägga på en rem upp till Konvux...

Lördagmorgon

tar en lugn sådan... Tror jag Ehhh ska ju bara sätta igång en tvättmaskin, skaka mattor,äta frukost, bädda sängen, plocka undan, dammsuga, eliminera alla tassavtryck och dräggelskador med skurkäppen, blogga färdigt, skulle väl också fortsatt ute med att ta bort alla gamla blommor klippa ner buskar...

Det gäller att spara lite på enegin, för jag ska ju på kalas i kväll... Tre(?!) rätters... Gruvar mig faktiskt lite, mitt matintag är ju inte som förr liksom, så det gäller att planera så man orkar iaf smaka på allt... Annars så har jag jobbat 34.5 h denna vecka, trots jag var ledig tisdagen, skulle på inskolning en 10 h´s men den blev turligt nog flyttat till nästa vecka... Puh, det tär på en latmask kan jag lova, att jobba menar jag... helst när det var tvåbaddagar...

Men gud vad kul jag har haft... Jaja, blandat med inte så lite "nybörjarångest", hjärnsläpp och teflonminne..

Jag är nöjd med min insats trots att det hänt minst en fadäs varje dag... inte livsfarliga, och de har gått att ordna upp, med ack så onödiga.

En sak är då säkert ska jag fortsätta att leva om/på så här så här behöver jag inte vara rädd att drabbas av lågt blodtryck längre :)

2 dagar av överlevnad

Efter att ha jobbat 2 dagar som personlig assistent, måste jag säga att jag är stolt över mig själv, min brukare lever fortfarande!!!

Det blev ett brutalt uppvaknade och många känslor att slåss med, jag slåss hårdast med "katastrofen väntar runt hörnet" känslan, och vanmakten över att inte ha koll på allt, för det är MYCKET nytt, MYCKET att komma ihåg, och MYCKET som jag känner mig osäker på, MYCKET information som jag inte kunnat ta in, Jag undrar MYCKET hur detta ska gå, för det blir många små kriser...

Men det har löst sig varenda gång, gäller bara att fråga och fråga, tills jag förstår, och fått in det i min tröga skalle, Jag nöter på de som är runtikring och jag har fått numret till den ordinarie och den vikarierande assistenten och jag frågar väl på tills de skriker åt mig.

Man blir väl varm i kläderna, tillslut... När man får in rutiner som funkar, som gör att det går att slappna av lite...

Men så länge man lär av misstagen så gör det väl inget... jag kommer nog aldrig någon fler gång att: glömma medicinen eller stänga av permon... Så det är ju bra!!

Det gäller att tänka positivt och det bästa är att h*n lever ju än...

Stanna upp!!

Denna vecka, har varit en bland de bästa på länge, den har varit proppfylld av glädje, kärlek och kramar. Jag har lärt mig massor och insett att man har det oftast allt för bra, för att uppskatta själva livet.
Det är bra man behöver få en sån påminnelse ibland...

Det är bara att inse att det inte är så konstigt att samhället har blivit stressigt och sjukt, när fokuseringen här i livet har landat på fel saker, när allt går ut på att man alltid ska sträva efter att ha det nyaste, största, ballaste och framför allt det dyraste sakerna.
Det är först då man är "lycklig"... Då har det något som blivit fel, för denna hets och strävan efter att konsumera gör att man ofta glömmer det som är viktigaste... livsglädje och kvalité, och det fina i kråksången är att det är alltid helt gratis.

Det är viktigt att stanna upp se det lilla, se glädjen i det hela alltet liksom, Ta sig tid att stanna upp en stund, titta, känn och upplev...

Som att tex känna hur solen värmer i ansiktet eller hur kalla och stora regndropparna är i själva verket är...

Eller stanna upp och se trädens fantastiska höstfärger, för att inte tala om kantarellens härliga guldgula nyans i konstast till skogens burriga grönbruna färgskala.. Fast lingonens röda till vitmossans vita är inte heller så dumt, även om det för tankarna till julen..

Man måste ta sig tid att upptäcka att bubblorna i jetstreamen kan farsinera, och inspirera så till den grad så att man jobbar med hela kroppen...

Eller se ögon som glittar av glädje, för att man hann se en gul bil före alla andra, när man åker hem i taxin efter badet... Hej, hej sommar!

Känna kärleken i att få en blöt hundtunga i ansiktet Få höra hur hon ylande berättar, hur hennes dag varit och hur glad hon är att Matte äntligen kommit hem..

Det här var väl inte det jag tänkt att skriva, men det var tydligen något som skulle ut i alla fall...

En underbar dag

Idag har jag haft en underbar dag, jag har träffat trevliga människor och haft jättekul i varmvattenbasängen på Paradisbadet...

Dagen gick fort, Den började i hemmet, Sedan åkte vi taxi till badet och hämtade upp fler barn på vägen, vi hämtade även upp fler assistenter vid skolan, innan vi nådde dagens första mål vid badhuset. Sedan hade vi en mysig stund, med mycket plask i varmt vatten... Därefter taxi tillbaka till skolan, där det var lite samling innan div matintag sedan kom en "gympalärare"som busade och lekte samtidigt som han töjde och smygstretchade.. sedan var det träning att stå i ståskal, i ett ståskal jag tror mig känna igen från min tid på OTA.. Men då var tålamodet från min vän slut och det blev en paus för att ladda batteriet i svarta rummet för en "powernap"

Därefter kom taxin och det var dags för att åter åka tillbaka till hemmet... och swich sworsh så var dagen till ända och tid för mig att masa mig hem, för att ladda med mat och vila. För imorgon är en ny dag och en ny dag med inskolning hos min vän.

Det här känns rätt, det här vill jag jobba med...

Segare än kola

Gud, jag tror jag druckit litervis av bromsolja, det händer ingenting, jag får inget ur händerna och Hp bara sover.. Kan man skylla på vädret?! För jag är less på detta blöta, råa kalla och vidrigt klibbiga väder..

Jag har ju massor att göra, eller...som jag borde göra rättare sagt, eftersom jag ska vara på inskolning resten av veckan.. Jag har en gedigen "att-göra-lista" men ändå sitter jag här...Grrr

Jag vet att jag kommer att vara som en död sill på kvällarna, dels för jag inte är van, och så ska jag dessutom vara med på bad 2 dagar.

Kaos i almanackan...

kaos i almanackan,

... ifrån att inte ha någon almanacka, till att få fullständigt kaos när en brukare blir sjuk och måste bokas om... gick på ca 2 veckor...

Det blir alltså ingen inskolning i skolan imorgon... min brukare är sjuk, och den dagen blir framflyttad till på onsdag istället och onsdagen blir på torsdagen?!, Dit, jag la en del av mötena som jag i ursprunget hade inbokade på tisdagdagen..

"Det var ju hyfsat lugnt" tänkte jag, det blir det blir bara lite pinsamt att boka om de redan ombokade ombokningarna bara... men sedan släppte "chefen" bomb nr 2... " På fredag och nästa tisdag, kan du skolas in hos en annan brukare då??" "Visst" sa jag och drog i mina ack så ansträngda huvudhår... Nu blev det helt plötsligt ännu fler ombokade ombokningar att boka om...

På tisdagen hade jag "bara" tre grejor... ehh tandhygienisten, som jag redan bokat om 17 ggr visserligen... och min Jobbcoatch, No problemo, Hon skulle nog bara bli glad... men sedan..Gaaah! Jag skulle träffa en samordnare för handikappomsorgen, som jag redan bokat om en gång, egentligen skulle ha träffat på tisdagen (i morgon alltså, men fick bokas om i och med inskolningen som nu inte blir av)... Hur framstår man då?? hrmmm!! blir man attraktiv i arbetsgivarens ögon när man inte ens kan komma på intervjun? utan måste boka om en massa gånger... Skulle inte tro det!?

Nu börjar det hända saker..

på arbetssökningsfronten..."chefen" ringde idag...

Det är äntligen dags för inskolning. Det blir en hel dag på tisdag (Hemma + skola + hemma) , och på onsdag, bara på skolan (fast skolan + bad). Spännande!!

Ännu ett kapitel

av följetongen som kallas mitt liv, tog slut idag..

Idag var nämligen den sista dagen på min praktikplats, på OTA. Det var med blandade känslor som jag stegade in genom dörrarna med konkandes på en kylväska, Jag tänkte nämligen bjuda på lunch istället för tårta... Kantarellpaj med sallad och painrice... (hur nu det stavas), var nedpackad i min ganska så tunga, och definitivt klumpiga kylväska.

Det känns tråkigt för jag kommer att sakna alla, framför allt min handledare och hans " inget är omöjligt" sedan kommer det ett klurigt "Gör så här" och vips så löses problemet på ett helt oväntat men förvånande enkelt sätt...

Det känns bra, därför att jag känner mig redo för nästa steg, Jag känner mig redo att själv styra mitt liv...

JAG har vuxit många meter under de här två åren, sedan jag blev tvångsplacerad på startpunkten av FK, och framför allt under den tiden jag varit på OTA, jag har gått från klarhet till klarhet, dimman kring kontrolltornet har lättat, så att säga, och jag vet nu åt vilket håll jag vill styra och jag VET att jag kan.

Det har varit ett hästjobb många gånger och stundtals litervis av tårar och förtvivlan, blandat med en hel del självförakt och dåligt självförtroende... Men med allt stöd, all pusching alla hejarop och framför allt alla som konstig nog, trott på mig och outtröttligt upprepat det gång på gång, måste nånstans ha smittat av sig även på mig och för nu äntligen ser jag ljuset i tunneln...

Men nu börjar nästa kapitel, så fortsättning följer ...

Bollen i rullning 3

Jag hann ju som sagt dock knappt smälta att steg 1(godkänd av chef) var avklarat, förän jag fick tid och plats för steg 2 (hembesöket)..

Som var inbokat till idag på förmiddagen, nervös som jag är inför att göra bort mig, så fick jag Husse att köra mig dit redan i helgen, så jag enkelt skulle hitta idag.  Det jag inte listat ut själv, är ju eftersom vi numera äger varsin GPS så var det ju bara att skriva in adressen, sedan bara att köra efter anvisningarna så det var väl ingen sak.. Men vi åkte en sväng där förbi ändå och sedan den lååååånga vägen hem, så vi hann med och titta på lite av husses intressen: Vi såg lite gallringskog, några avverkningarytor, ett gäng timmertravar och rakt en röd markberedare.

Jag känner mig själv ganska bra vid det här laget, och som tidoptimist och lite för datorberoende för mitt eget bästa, så vet jag att jag ständigt blir sen, och naturligtvis så kom jag som vanligt i väg i sista sekunden... trots att jag klev upp redan kl 7.00.

Men trots det så var jag framme före utsatt tid, tio i var jag på den aktuella adressen, och blev välkommnad av en jättevacker liten hund som nog tyckte jag luktade bästast i hela världen..

Även det hembesöket och mötet med brukaren + dennes familj, kändes som det gick bra, det var ingen som skrek eller kastade ut mig och det var prat att skola in på skola och bad...  Så är jag ringde tillbaka till "chefen" för att meddela min feedback så sa hon att jag kunde skriva upp denna timme som arbete..