Jag trivs och gillar de som jobbar där...(Vissa av dem kan ev läsa detta, så det gällar att skriva snällt) Nää, skämt åsido... det är ett bra gäng lagomt galet tillsammans, men helt unika var och en...
Jag har börjat få egna jobb, remmar, nitar, kardborrar, syning, läder och lim... det går bättre och bättre men ännu sitter en liten tomte på axeln som trycker ner mig i skorna som säger att jag inte klarar detta... Ibland tänker jag så mycket, att jag tänkt ett varv extra, men det blir inte så mycket som blir fel längre så och jag törs lita lite mer på mig själv... så om jag får vara där och pula på i sisådär 25 år till, så kanske även mitt självförtroende blir på topp... Det jag fortfarande tycker är jobbbigt, är åka i väg på morgonen och det spelar nog ingen roll om det är kl 7 eller kl 10... det tar fortfarande MYCKET energi... Vilket gör att jag åker i absolut sista sekunden och det händer alltid något som får magsaften att bubbla i svalget, jag skulle nog kunna skriva en bok om mina resor om morgonen...
Vet däremot inte hur jag ska kunna träna upp stesståligheten och öka på energidepåerna, det har dock blivit bättre med sömnen sedan jag började med mina promenader och stegsamlandet... Så jag stampar väl vidare...
2 kommentarer:
Tycker att du gör de så himla bra vännen =) och ser verkligen upp till dig! Du kämpar och ger allt och de ska du verkligen vara stolt över! Kramis ;) <3
Tack min vän! Dina ord värmer, men jag gör bara så gott jag kan..
Du är väl inte så pjåkig själv, gumman... Du ska också gå med stolt huvud genom livet.
kram tillbaka
Skicka en kommentar