...håller jag kanske på att bli gammal, men jag tycker att dagarna bara snurrar på fortare och fortare, som en galen karusell, jag hinner inte stanna upp och njuta så som jag skulle vilja, att se det där lilla extra som gör en så glad och lycklig... såsom hur vinden griper tag i snön och gör virvlar och piruetter i sin iver att blåsa vidare, hur fantastiskt lycklig jag blev härom dagen när jag hörde småfåglarna kvittra på min väg upp till praktiken, eller hur glad man blir när äntligen solen orkar klättra upp över trädtopparna i slutet av jan / början på feb... eller när HAnny kommer och lägger pipen i knät och nosen tätt intill halsen, och vill gosa...Eller som nu, sitter helt tyst i köket, med en nykokt kopp varmt kaffe och det enda som hörs är hur vedspisen knastrar (och fläkten på laptopen förstås).
Jag känner mej lycklig, trygg och älskad, det är viktigt att försöka komma ihåg det när man kommer hem helt utslut, när livet känns orättvist och fel på alla sätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar