torsdag 11 november 2010

Till Mormors begravning

Jag har skrivit en text till mormors begavning, jag hade tänkt att läsa den själv men jag tror inte jag klarar av det, jag klarar inte av att läsa den högt här hemma ensam, så jag hoppas bara att prästen kan läsa den...
"2 räta, 2 aviga, 2 räta, en dubbel hoptagning... 4 stolpar, 5 luftmaskor, 4 stolpar och ett par fasta maskor.
Handarbete var väl en av mormors riktigt stora kännetecken här i livet. Jag är tacksam för att jag fick chansen att lära mig  det av henne.

Baka och laga mat var två andra stora passioner och det fanns väl inga bullar i världen som smakade som mormors.


Min mormor har blivit en ängel,  med sin humor, smittande skratt och varma händer så kommer hon att vara en tillgång där uppe bland molnen.


Min mormor är borta, med buller och bång tog hon med sig en stor bit av mitt hjärta, en stor bit av min barndom, men alla minnen lämnade hon tacksamt kvar.


Min mormor var en snäll och tålmodig kvinna, jag hörde aldrig henne säga ett ont ord om någon, och trots att jag kanske gjorde henne besviken många gånger, när jag av olika anledningar inte kunde komma, så sa hon aldrig något, utan väntade bara troget tills jag kom nästa gång.

Hon kokade köttsoppa en varm sommar dag, trots att det nästan var 30gr varmt, bara för att jag skulle komma och hon visste hur mycket jag älskade köttsoppa.

Hon tyckte att Popcorn smakade frigolit, men hon åt en varje gång ändå, för att jag hade fått för mig att hon skulle tycka om det tillslut.

Och Ingen kunde väl plocka ”vilselingon” som min mormor.


När jag bad henne berätta om sin ungdom, så kom det vilda historier om när hon cyklade hem mitt i natten från dansen eller när det var så kallt att nylonstrumporna frös fast och många, många fler roliga och lite dråpliga episoder från när hon var piga och barnflicka.


Det enda min mormor inte var bra på, var väl att teaterviska, hon glömde ofta bort att vi andra hörde så pass mycket bättre än hon så när hon muttrade hördes det vida omkring.


Nåja, hon var inte så bra på att orientera sig heller, hon var nog den enda som kan gå vilse i en korridor.


Min mormor var den bästa vän jag haft och jag tror att alla vi barnbarn instämmer när jag säger, Att mormor du fattas oss.

Tills vi ses igen."


Jag tar gärna emot synpunkter om det är något jag ska skriva annolunda, tillföra eller utesluta rent av, antingen här eller per telefon.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Man skrattar lite åt början innobbords men man blir berörd i hela kroppen och får tårar i ögonen när man läser detta jag tycker att det är en bra samanfattning av hur din kära Mormor varit o vad hon betytt/betyder. Kram Sara

therese sa...

Tack! då har jag det så här då....

Bra att det bara inte är jag som grinar jämt, är ganska less på det...fast å andra sidan var det inte meningen att folk skulle grina... bara veta hur mycket jag saknar mormor...

Charlotte sa...

Nu vet jag inte vem din mormor var el hur hon såg ut, men det känns som jag fick en liten glimt av henne i din dikt.
Helst där hon säger att popcorn smakar frigolit och grimaserar och hur du ler lite och liksom bestämt att hon SKA bara gilla det till slut :-)

Tycker om där du beskriver att hon inte kunde viska....känner igen mig lite där ;-)

Helt underbart skrivet---kärlek <3

Många kramar!

therese sa...

tack, det är lätt att skriva underbart om en underbar person... skulle jag lyckas bli hälften som mormor, skulle jag vara mer än nöjd.
kram tillbaka

Pärans galningar sa...

så fint å en bra text för begravning verkligen

therese sa...

Tack Pernilla, men en bra text, är väl ingen text, om man inte kan läsa den... hoppas jag kan läsa den själv, utan att bryta ihop.

Fotograf Jeanette Lindvall sa...

jättefint !
..jag skulle aldrig klara av att läsa upp det utan att bryta ihop :(.

Ha det fint

therese sa...

jag klarade det!! det blev lite jobbigt på sista raderna... med det gick!!

Tror mormor blev stolt över mig.