tisdag 4 januari 2011

En skatt

har jag ärvt av min kära mormor... hennes virk och stickbeskrivningar. Det var med vördnad jag satt och blädrade i pärmarna. Det var tårar av kärlek som rann ur ögat. Hennes faroritmönster är fulla av hundöron och sköra av åratals av användning. Det känns ofta som hon är mig nära, och det känns trösterikt att tänka så... så det tänker jag fortsätta med!

3 kommentarer:

Charlotte sa...

Absolut så tror jag med det bestämdaste att din fina mormor kollar ner på dig och håller både ett vakande öga och en varm hand över dig :-)


Varma kramar/ C

therese sa...

Tack Charlotte, Du är så snäll, och bra på att stötta. Du är en bra kompis helt enkelt, jag är glad att jag lärt känna dig! <3 Tänker på dej ofta, även om vi inte träffs så mycket just nu. saknar dej!!

Charlotte sa...

Awwwwwww.....
Jag är så glad att vi fann varandra med :-)
Tänker på dig jätteofta!
Saknar dig och ditt underbara skratt Therese....blev alltid så glad när släppte av en salva på Sp :-))

Kraaam