Vinterkräksjukan

eller matförgiftning eller bara inbildning... det var frågan i natt...  jag vaknade och mådde illa, riktigt illa, så där så man kallsvettats på ryggen, ju mer jag låg där och försökte att INTE tänka på hur illa jag mådde, INTE tänka på att kräkas, vilket förövrigt är typ det värsta jag vet näst efter gröna ärtor.... Så gick bara tankarna tillbaka till centrifugen i magen och HUR långt det var till toan, och HUR äckligt det var att spy på toan... fast det är inte så trevligt att spy i hink heller när man tänker efter... eftersom man måste ju ta reda på't  liktförbannat... och hur det illa det luktar. HUVVA

Jag låg där och försökte komma på hur jag smittats... jag har mej veterligen inte träffat någon som har varit sjuk, även om folk runt om i bekantskapen har både varit och tillfrisknat... AHA, då kom jag på att jag har ju varit på affärn, men jag pratade inte med någon, mer än kassörskan och hon såg då frisk ut.. *hrmm och så sätter det paranoidadraget i min hjärna igång...* vem har varit så elak, att man far på affärn, sjuk och eländig och går runt och tar på alla saker BARA för att fler ska få samma elände...nää! det är nog inte vinterkräksjukan.... utan måste vara matförgiftning, all denna julmat som far in och ut genom den bacillrika luften som man både nyser och fiser i... Jag funderade ett tag om jag skulle skaka liv i husse för att  fråga hur han mådde... men sen sansade jag mej, för ingen av den maten jag hade ätit till middag varken smakade eller luktade konstigt...

DÅ återstod bara inbildning och kanske en släng av magkatarr, det skulle förklara mitt behov att att småäta i mellanåt medans aptiten kunde vara som bortblåst i sekunden efter.. Nöjd med denna slutsats så pluggade jag in ipodens aktuella ljudbok och gled sakta in i sömnen igen.