firades i hemmets lugna vrå, i vår vrå, för första men förhoppningsvis inte sista gången.
Min mor, minsta lillebror och min kära PP, hade efter en viss övertalning från min sida i form av en bildspelsinbjudan hedrat oss med deras närvaro och hjälp att fira denna svulloserande, gränslösa överätande, denna korta och intensiva helg som uppsjåsas i den milda grad, att julafton i regel brukar sluta med antiklimax...men dock inte i år.
Lägg sedan till Husses mor och far + hund och en kusin till Husses mor K, som bor ensam här i byn. Laget är så fulltaligt, om man räknar med oss som är permanentboende i detta torp.
Det var även första gången som jag var ensam chef över julbordet... och eftersom det hade varit lättare att tänka på julmat än på mormors plötsliga bortgång, så hade mina listor varit gigantiska, men även i viss mån nerbantad version så var det nog mer lämpligt gjort för sisådär en 10-15 st, än de stackars 6 modiga och tappra gäster som vi nu hade...
Så man kunde nog säga att vi åt tills det inte fick plats en endaste liten mumsbit till...Och ändå var det en massa kvar som åter stuvades in i kylskåpet.
Tomten hade tydligen även i år hittat igen oss, för fast vi säger varenda år att vi ska sluta med julklappsinköppen så var högen under granen även i år ganska gedigen.
På juldagen åkte de upp till Morfar och gänget där runt i kring medans Husse, Kusin K och jag passade på att ta en skotersväng, vi både sladdade leden och körde upp den en bit till...
Men hela julhelgen var lugn och harmonisk, ingen stress alls och jag som har så lätt att stressa upp mig...
Det var dock inget vi led av här, så vi passade på att ta ännu en skotertripp, denna gång med våra gäster, vi tog med oss fika och for upp till skoterkojan.
PP fick köra en egen skoter, och han fick äran att skjutsa lillebror. Medans modern tryggt åkte med Husse. Fast PP sa att han var lite ringrostig när det gällde att köra skoter, det var tydligen 30-års sedan det senast hände... Det bevisade han ganska fort också när han lyckades med konststycket att välta hela ekipaget och lägga skotern på sidan....Det hände som tur var inget, varken med förare, passagerare eller skoter för det gick på sin höjd i raserfarten av ca 10km/h ( Jag passar på att vara kaxig nu, för det brukar alltid vara jag, som kör fast eller ramlar av) Efter det så fortsatte vi vår lunk efter den nysladdade leden upp till skoterkojan och fikat.
På måndagsmorgon stökade de ut sig och for hem, strax innan måndagsbarnen, vilket bara var 2 till antalet dök upp....
