Jag har tagit mej i kragen, efter ha ställt mig på vågen och den visade ett STORT +!!!Må så vara att genom att ställa vågen på ett annat ställe på golvet, så gick jag genast ner 1,5 kg, men var klart en väckaklocka, jag har insett att jag måste se över mitt matintag, eller iaf mitt sockerintag...Efter en längre tid fått tvinga i mig mat, en biverkning från min brockoperation så slinker den ner alltför lätt numera, plus en massa annat godis, kakor allt som innehåller socker och kolhydrater... tom mjuktbröd har ibland nästan tvingas ner för att blidga hjärnas nyväckta kolhydratbehov...
Har visserligen haft ett helvetiskt tempo nu i sommar, med jobb ända upp över öronen har deffinitivt bränt mitt ljus i båda ändar... Har känt mig dödstrött och helt utan energi. Men när gbpsköterskan påpekade "HUR mycket gör du nu för tiden??! mot för för ett år sedan", "Tom jag(sköterskan alltså) skulle knäa av ditt tempo, och jag äter ju som vanliga oOP:ade" förstår jag lite bättre min energilöshet..
SOCKER har ju den fördelen att det går rakt ut i blodet, ger en uppåtkick som heter duga... men tyvärr ger det även utslag på vågen...
Har också insett att jag måste hitta en balans, för vill ju inte räkna kalorier resten av mitt liv men jag vill ju, för guds skull, inte gå upp i vikt igen heller...
Hrmmm, måste verkligen grunna lite på detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar