Sommar kostymen

Nu har HAnny äntligen fått på sig sin sommarkostym, 2 ica-kassar blev vårens ullinsammlimgsresultat.(vilket ord!!)

Att kammas hör ju som sagt inte till hennes favvosysselsättning, vilket gör att även matte drar sig för att ta fram kammen. Lite moment 22 över det hela...

Men nu är det fritt fram för årets fästingar att komma och kalasa... en nackdel när ullen är borta, det blir lättare för ohyran att komma åt....

Min kära mor narrar mej

När jag var nere hos Min Kära Mor, gick jag och getade på hennes rabarber, de var dock för små för att göra paj på, men tillräckligt stora för att det skulle sända ätningssignaler till reptilhjärnan eller kanske direkt till magen, hur som haver... det vattnades rejält i munnen i alla fall.

När vi kom hem så såg våra rabarber ut så här: (4 maj)

....i dag kom ett MMS med texten Hej therese! bildbevis - mammas rabarberpaj. Hrmpf...

När jag vadat i land i snålvattnet gick jag ut och kollade och fotade våra rabarber....

Slutsats: Det dröjer någon vecka tilll, tyvärr!!

En vit samojed är en ren samojed

Det kan man inte säga att HAnny Panny var, när hon kom hem från sin promenad i dag...

Hon gick dessutom raka spåret in i duschkabinen, hon tyckte nog till och med att hon var i dyngigaste laget själv.

Jag kan för mitt liv inte få in i min människohjärna, vad vitsen är att gnugga sig i dynga och allmänt äckelpäckel så där, varför gör bara vissa hundar det medans andra strutar i det...

Det är vid såna här tillfällen man är glad att bara ha EN hund, fast jag saknar Julia så fruktansvärt och skulle med glädje bada henne varje dag om jag bara fick.

Fast nog slår Julia alla rekord i nersmutsning eller?!?

Är en slagen hjälte i dag.

Jag har ont överallt... armarna känns som bly, ryggen pulserar ilsket och hotar attkrampa ihop och aldrig släppa greppet igen, nacken och axlarna ska vi inte tala om... huvudvärken är ett faktum. JAg har har tillochmed träningsvärk i vaderna...*tycker syndast om mig i hela världen*
MEN jag har ett nymålat, vitt och fräscht tak i köket, och ett steg närmare till mål.

Ska nog slicka mina sår i ett par dagar och sedan ta nya tag till helgen då FA ska komma och hjälpa mig med boaseringen.

Jag måste i alla fall få försöka med boasering trots det är snett och vint överallt, går det inte så går det inte, men då har vi ju i alla fall försökt.

Dagens målningsövningar

Har satt igång med min renoveringsåpa alá kök igen, i detta avsnitt: taket...

och på/under detta tak hade tyvärr en långbent förfärligt äcklig spindel tagit sig friheten att bosätta sig. Jag såg den redan på morgongen innan Husse for på jobbet, jag påpekade detta faktum och sa att jag behövde hjälp av en stor stark och modig karl, men han skrattade lite elakt... MOOOUHAHA, du får ta bort den själv. Följden blev att den blev kvar i taket medans tömde köket på allt som satt löst i stort sett. Jag lastade in allt i teverummet, desan gick jag lös på plastrullarna, jag köpt. Ganska smart uppfinning egentligen , maskeringstejp som har en tunn plast ca halvmetern, i ena änden, jag plastade in hela köket i stort sett.

Det tog sina timmar, helst när tejpen som man ska tejpa upp plasten med, tejpade fast sig i plasten i stället dit det var tänkt, på väggen., grrr blev lite less ett tag där... men tog ett nytt andetag och tålmodig som man är(!) så fortsatte jag enträget på...

medans spindeln fortsatte att muta in sitt revir i taket

tillslut var både jag och plastrullarna helt slut.

Efter en snabb kopp kaffe på stående fot, så så rullade jag ut täckpapp som grand finalé på golvet och över soffan, över allt som inte var täckt av plast.... så att hela köket tillslut var drällsäkert.

Jag hade ju hört att damen som målade detta tak förra gången, målade hela taket utan att täcka något och sölade inget på golvet... Hon kan inte ha använt roller, det kan jag direkt fastslå.

HAnny PAnny är inte direkt någon klippa på att klättra på stegar och ännu sämmre på att måla tak så hon blev till sin förvåning instängd på fel sida av grinden...

Sedan var det bara att sätta igång med att rolla,med skaft och utan, från golvet och från stegen... Och då när jag började måla DÅ gick spindeleländet till attack så jag funderade starkt på att måla över fanskapet, men som djurvän så tog jag med andan i halsen penseln och lät den åka hiss ner till golvet... sedan försvann den... men eftersom det spöregnade senare på kvällen så måste jag nog ha trampat i hjäl den (hoppat) omedvetet...

Tidsopimist som man är, så inte var jag klar tills det var dags för middag inte, Husse var less på att vänta då han erbjöd sig att åka och köpa pizza (som vi åt ute i la´gårn)...

Grattis grattis till Sveriges yngsta 70 åring

Idag fyller en kär vän 70 år fast det är han egentigen för ung för. Han är full av bus och rackartyg, och har ständigt glimten i ögat. Han är en dessutom riktig charmör så jag kan tänka mig att han är farlig för damerna på findlandbåtarna, de faller nog som käglor för homom. Men han har även en allvarsam sida, han tar hand om och hälsar på sin moster som är mycket sjuk.

Jag hoppas att du får en fin födelsedag idag och du ska veta att vi tänker på dej här uppe, hoppas att vi får chansen att träffas även denna sommar.

Ps tänker skicka innehållet som fanns i paket på msn till dej...

Man kan ju var ordblind, men kan man vara folkbind?

Ve och förbannelse, för folk som man bara känner igen liiite graan, men inte kan placera i något sammanhang. Ännu värre är det, när de uppträder som de till och med vet vilken färg man har på handdukarna på toan...

Pinsamt värre att fråga: vem är du? känner jag dej?... eller när man vet sammanhanget, och känner personen, då man pratar på som bara den, rent hysteriskt medans hjärnan går på högtryck för man kan inte, inte ens om man har en pistol mot huvudet, komma på vad personen i fråga heter. Händer mej jämt!

Ibland har jag kommit på mig själv att grubbla så mycket att jag glömt att hälsa tillbaka, tänk om den personen tycks känna mig mycket och tycker att jag är högfärdig och stram.
Eller rent av schizofren om jag surrar på som vanligt vid ett tillfälle och är stum vid det nästa...

Alltså för att åter knyta till rubriken "Man kan ju var ordblind, men kan man vara folkbind?" Det är ju ganska modernt att vara ordblind, eller dyslektiskt, (hur nu det stavas) som det så fint heter. Jag har en lite släng av det med, så varför inte vara folkblind... Eller är man så disträ eller osocial, eller rent av så ointreserad så man helt enkelt inte lägger namnet på minnet. Kanske hjärnan är full eller kanske behövs den uppgraderas... Hur gör man det???

Hur som haver så är det faktiskt ett problem, ett som stör mig ganska ofta. Jag vill inte uppfattats som stram, högfärdig och oartig...