Dagens målningsövningar

Har satt igång med min renoveringsåpa alá kök igen, i detta avsnitt: taket...

och på/under detta tak hade tyvärr en långbent förfärligt äcklig spindel tagit sig friheten att bosätta sig. Jag såg den redan på morgongen innan Husse for på jobbet, jag påpekade detta faktum och sa att jag behövde hjälp av en stor stark och modig karl, men han skrattade lite elakt... MOOOUHAHA, du får ta bort den själv. Följden blev att den blev kvar i taket medans tömde köket på allt som satt löst i stort sett. Jag lastade in allt i teverummet, desan gick jag lös på plastrullarna, jag köpt. Ganska smart uppfinning egentligen , maskeringstejp som har en tunn plast ca halvmetern, i ena änden, jag plastade in hela köket i stort sett.

Det tog sina timmar, helst när tejpen som man ska tejpa upp plasten med, tejpade fast sig i plasten i stället dit det var tänkt, på väggen., grrr blev lite less ett tag där... men tog ett nytt andetag och tålmodig som man är(!) så fortsatte jag enträget på...

medans spindeln fortsatte att muta in sitt revir i taket

tillslut var både jag och plastrullarna helt slut.

Efter en snabb kopp kaffe på stående fot, så så rullade jag ut täckpapp som grand finalé på golvet och över soffan, över allt som inte var täckt av plast.... så att hela köket tillslut var drällsäkert.

Jag hade ju hört att damen som målade detta tak förra gången, målade hela taket utan att täcka något och sölade inget på golvet... Hon kan inte ha använt roller, det kan jag direkt fastslå.

HAnny PAnny är inte direkt någon klippa på att klättra på stegar och ännu sämmre på att måla tak så hon blev till sin förvåning instängd på fel sida av grinden...

Sedan var det bara att sätta igång med att rolla,med skaft och utan, från golvet och från stegen... Och då när jag började måla DÅ gick spindeleländet till attack så jag funderade starkt på att måla över fanskapet, men som djurvän så tog jag med andan i halsen penseln och lät den åka hiss ner till golvet... sedan försvann den... men eftersom det spöregnade senare på kvällen så måste jag nog ha trampat i hjäl den (hoppat) omedvetet...

Tidsopimist som man är, så inte var jag klar tills det var dags för middag inte, Husse var less på att vänta då han erbjöd sig att åka och köpa pizza (som vi åt ute i la´gårn)...