Igår var det dax för kursomgång två i konsten att baka tunnbröd... proffstakterna som infann sig i slutet av förra gången var som bortblåst, det kändes som första gången, degen kletatde fast och gick sönder, trots att den var dränkt av mjöl, när kakan äntligen var färdigkavlad och klumpigt överförd på bakfjalen så svichade den vingligt in i ugnen landade knövligt på hällan... Svetten rann i knävecken och bak på ryggen dels av värmen från bakugnen, dels av arbetet med den oviliga och motsträvliga degklumpen. Men efter fikat, när degen fått ännu en lite tid på att jäsa och tänka över livets mysterier så började det räta upp sig lite och det började gå mer i takt, det blev mer harmoniskt kakorna blev rundare och det gick lekande lätt, nåja lättare i af, att både kavla och grädda...
Men tiden flyger ju iväg när man har roligt och denna kväll var inget undantag...vi gräddade sista kakan vid 22.20-tiden...
Vi bakar av ca 3 liter, det tar oss ca 4,5 timmar... tänk de som bakar av 20liter.... man måste nog ta och rappa på lite då eller...
2 kommentarer:
Om jag blundar o drömmer mig bort kan jag känna doften av era bakverk!
ja, det är någe visst med nybakt
Skicka en kommentar