onsdag 13 maj 2009



I kväll har Gud fått en Ängel till.

En Ängel som nu slipper livets vedermödor, och smärtans tunga ok.

En Ängel som äntligen kan skratta och lyckligt få le.

En Ängel som slipper ha ont och ha en kropp som härgas av cancer.

En Ängel som kan dansa lyckligt barfota på bland molnen.

En Ängel som världen kommer att sakna.

3 kommentarer:

Pärans galningar sa...

Ja man får beklaga då, vem är det? Om man får vara nyfiken.

Ancan sa...

Saknaden hos oss som är kvar är alltid stor.
Men för mig hjälper det att tänka att den som gått över har det bra, och lever på en plats där ingen tid råder. deras saknad blir aldrig lång, de möter sina älskade nästa sekund, även om det hos oss gått år.
Ibland kan döden vara en stor befriare för en sargad kropp (o själ).

Allt om inget. sa...

Beklagar sorgen.