Säger man att man håller på med Släktforskning, så antingen suckar eller "aha"ar folk.
Jag ska erkänna, jag är helt såld... jag kan inte sluta, det är ju som att läsa sagor, att få läsa hur man levde och lärde... vika fantastiska bilder som ritas upp i min hjärna... Att de flesta var bönder och levde på gränsen till armod gör mej inget för de var rika på annat, de levde nära naturen och levde av vad åkern och haven gav, men visst skulle det vara kul att hitta ett par kungar och andra kända personer.... sedan kommer spänningen att forska vidare, att komma längre, hitta nya skatter...
Jag har haft ett uppehåll på ett par år, för jag kände att det höll på att gå alldeles över styr, att det höll på att ta över... jag kunde inte tänka på annat, jag körde slut på mej alldeles.
Men nu känns det spännande igen, hoppas att jag kan hålla mej i skinnet.
I början gjorde jag som alla andra nybörjare, jag fladrade jag över alla, (Mormor, Morfar, Farmor, Farfar) jag insåg dessutom efter ett tag att jag började för brett, jag skrev in alla, ingifta, barn, vika de gifte sig med dera barn ovs... Sedan tog jag mig i kragen och strukturerade jag upp mig lite!!
Jag har hittills hållt mig till morfar, har kommit till En Tomas som var plästvigd och föddes i Bredvik, Nordmaling år 1460. Jag tror jag tar paus där, så länge...nu hade jag tänkt att börja med farmor... eller jag vet inte kanske jag måste fortsätta och göra Morfar klart.
Sedan håller jag på att skriva in alla i på datorn, i släktforskningsprogrammet "Min släkt" och det tar tid..... puh
1 kommentar:
Jag har en pappa som sköter den där biten åt mig. Han är helt fanatisk i sitt sökande efter´släktens rötter :)
Jag tackar o bugar för att han gör jobbet - och jag får ta till mig av resultatet.
Skicka en kommentar