Sedan upptäckte jag att fota i farten efter grusvägen var en sak... men det var betydligt svårare efter asvalten, i full fart frammåt. För det går ju inte att fota genom den gigantiska sprickan i framrutan, så när ett lämpligt dimmig yv uppenbarade sig gjorde jag mig beredd, jag saktade in något och vevade ner rutan och stack ut kameran... och höll på att tappa den av vinddraget...
Som tur var höll jag i den hårt...
Hmmm...kanske inte den mest briljanta iden som dragit igenom min hjärna, kanske.
Men här är den som ligger bäst till just nu...
Är dock inte riktig nöjd än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar