Så det blev på min lott att gå upp och försvara oss från alla otäcka brottslinagar, vampyrer och div lösta nattvandrare. Hp gick tryggt bakom Matte för säkerhetsskull...
Vi öppnade försiktigt ytterdörren och kikade ut.. inga synbara varelser hoppade fram.
Men synen som mötte oss var KAOS... Alla blomkrukor som i vanliga fall står så fint uppradade på hyllor, låg skavfötters i en ormgrop på golvet nedanför blandat med jord och lösa blad...
Den långa trasgångmattan låg tvärs över bordet...
Vindspelet hängde iallafall på sin krok, men lät ganska hest och hade trasslat in sig ordentligt. Alla tomma vedpåsar låg sprida runt ute på gården och vajade lite trotsigt i vinden...
så det var bara att smälla igen ytterdörren och gå och klä på sig och ut och röja och ankra fast det som inte, ännu blåst ner... för det blåste ordentligt..
Jag började med att jaga fatt på vedpåsarna och bar både de och det stackars hesa vidspelet till porten och vinterförvaringen.... och sedan tog jag ner alla amplar, och ställde dem med och blomkrukorna på golvet, vek i hop mattan och la den på en stol...
Jag orkade inte sopa i hop blomjoden och bladen, utan lät det vara... tyckte att det kunde minsann någon annan ta..
Sedan var det bara att gå och lägga sig en stund till och hoppas att man skulle hinna somna innan klockan skulle ringa, medans HAN som skulle upp senare legat och sovit hela tiden... grrrr..
Då tyckte jag synd om mig, BIIIIG TIME!!
Fick sedan höra lite senare på dagen att det varit små tromber i nattvindarna och det måste ha varit en sådan som ställt till det så med våran altan.
OM det nu inte var källargubben som var missnöjd med något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar