Hon blev som tokig, hon hoppade, krumbuktade och kom och visade upp sig, för att i nästa sekund dra ut en repa och tokspringa.. det var inte lätt att få hon att stå still mer än en nanosekund, för att fotas... Med "Mattes hjärta" i närheten så har man aldrig långt till skratt...
Men hon som jag börjar bli rastlösa och väldigt irriterade på mina benhinnor och knän... VI vill gå ut och gå, bara gå jag lovar jag får lägga springningen på hyllan ett tag till... synd för det var så kul..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar