Nu har jag suttit och tänkt tillbaka på allt man kunde tänkas sig bli när man var liten... President, hade jag länge på önskelistan, tills det var en för mycket som påpekade att vi har monarki här i Sverige, och kung har jag ju fel kön för bli så det var ju otänkbart... drottning värkade lika långsökt efter vår enda prins är så mycket yngrge än mej...
Då bytte jag raskt ut drömjobbet till statsminister, och jag var med ända upp till kommunförmäktige, visserligen bara som suppleant men jag stod på valbar plats på röstsedeln... innan jag la av... det var när jag insåg hur mycket mygel det var, det var viktigare att man höll varann om ryggen och mindre om väljarna.
I åttan åkte jag ut från SO-lektionen, när jag svarade socialfall på frågan... men det ju bara för att upprätthålla balansen, för jag tyckte alla valt så höga och prestigefyllda jobb...
När det var dags att välja till gymnasiet, så valde jag mellan verkstadteknisk och gå på vårdskolan, på barn och ungdom, jag valde verkstadsteknisk, för jag skull få jobba med händerna och slippa byta blöjor..
Det där med att jobba med händrna visade sig snart vara en utopi, eftersom allt snart och även då styrs med datorer, och sitta och programmera en maskin att jobba var väl en sak men då måste du gå 4-årig teknisk.. och inte vara en skitig overall på golvet... Det man får göra då är att trycka på den gröna knappen och byta verktyg när de blivit slöa..
Så det stod snart klart, att det var bara att läsa vidare och då blev det Hälsohögskolan och ortopedtekniker...för att inte gymnasieåren skulle vara bortkastade, lägg märke till svängen mot vården, men fortfarande inte till "byta-blöjor-stadiet"..
Jobbade också inom det yrket, tills jag gick in i väggen så att spån och plankor rök...
Det jag har lite svårt med är att lämna i från mig en grej som en annan människa ska bruka och tvingas använda. Som jag inte är riktigt hundra nöjd med.. men i dagens samhälle är ju tiden en allt för stor komponent att räkna med.. så man måste slarva där det inte syns och märks men hur blir det då med hållbarheten???
Nu efter ha varit ner på botten ett antal gånger, och nu äntligen kommit upp till ytan igen, så står jag än en gång vid livets vägskäl och undrar om jag ska välja vården nu då?
Just nu jobbar jag 25% som dagmamma, och trivs som fisken i vattnet, jag byter blöjor lite nu och då och kan inte låta bli att fundra hur livet blivit om jag valt barn och ungdom??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar